När tiden bara går
2011-09-22
Life
0
Ju längre tid som går, ju mer konstlad känns omgivningen. Onaturlig. Oäkta. Jag vet att livet inte ser likadant ut nu, men samtidigt klarar jag inte av att allt runt omkring har förändrats. Alla beter sig så konstigt, jag förstår ju varför. Men samtidigt så kan jag inte förstå varför det skulle vara nödvändigt. Man pratar om en väckarklocka. Om förändring. Själv vet jag inte om jag känner mig så väckt, snarare tvärtom. Jag känner det som att jag sover djupt, jag ligger i dvala och jag har faktiskt inte lust att vakna till. Jag saknar motivation, lust och längtan. Jag bryr mig inte om igår, idag eller imorgon. För om jag inte tänker på allt som hänt, om jag inte funderar på vad jag vill, så bara går tiden. Och det är på något sätt behagligt när allt flyter förbi. Så jag läser, jag kollar på tv och jag sover. Och tiden går, ibland så fort att jag glömmer vilken månad det blivit. Ibland tror jag att jag är kvar i augusti, sen kommer jag ut och känner kylan... September. Redan. Och tiden bara fortsätter gå. Den liksom bara passerar.
Kommentarer