Sippson mår mycket bättre idag och detta innebär att även jag gör det. Han är pigg, glad och galen som han brukar. Vi har legat på soffan idag, bara slöat. Det var nödvändigt... Sipps hade nämligen som uppdrag att hålla mig vaken hela natten genom att gny, gå runt i sängen samt krocka in i mitt huvud med sin plast-tratt. Som dessutom har vassa hårda kanter vilket har givit mitt ansikte ett krigshärjat utseende (små rivsår). Men nu är han trattvan, hungrig, glad och busig. Och trött. Han är ofta trött. Jag med... Borde faktiskt gå och sova nu så jag känner mig pigg och glad imorgon på jobbet.
Men måste först lägga in några mysiga bilder från semestern i somras. Papps var här och lämnade av dom. Kul med bilderna men deprimerande med denna hemska kyla... Så lite fina somriga bilder kommer här!

Klockan tjugo minuter i elva åkte jag till Upplands Väsbys veterinärklinik med lillskit. Nu ryker kulorna... Efter återkommande infektioner i bitestiklarna började helt plötsligt ena testikeln att växa. Och växa. Nu var den rätt stor och helt stenhård! Stackars liten skrutt! Så efter mycket fram och tillbaka till kliniken vart det till slut detta. Så orolig mamma sitter hemma och väntar på samtalet som säger att jag kan komma och hämta min lilla kille... När han blivit en DET.

Inte tänka mer på det nu. Nej, det finns andra saker att tänka på. Typ som att Lina som är matte till underbara Nilsson ringde. Nisse har blivit en stor kille (han är för övrigt redan kastrerad sedan en tid och underbar endå...) och han har lika praktfulla öron som Sipps. Vi fick en inbjudan till deras hästgård i Skåne samt ett trevligt uppdateringssamtal. Var kul att höra lite om hur han och matte mår och hur allting går med hästar osv. Så nu ska jag försöka se om jag kanske kan få fatt i ekonomin och få råd med en liten tripp ner dit också. Får se när det blir, först vill jag ju till Skara och Julia. Kanske går det att göra någon slags kombo? Vore ju smidigt i så fall...
Får se, får se. Nu ska jag tröst/nervös äta lite daimtårta och känna mig patetisk och stressad över att min vovve ligger under kniven och blir stympad...

Ibland, typ som nu, känner jag att jag tycker om dig mer än jag borde. Att slå bort dessa tankar fungerar inte alls, dom är där. Dom stannar liksom kvar och vägrar försvinna. Jag ska ju bort, iväg. Inte vara kvar. Jag hade ju gjort klart för mig själv att jag lämnar ju ingenting efter mig. Ingenting som är värt att komma tillbaka till. Jag skulle iväg!!! Men nu vill jag stanna, jag vill vara kvar. Jag vill inte bort längre...
Jag vill inte erkänna det. Jag vill inte känna så. Jag vill ha det som innan, oförändrat. Fan.

Want to, but I can’t help it
I love the way it feels
It’s got me stuck between my fantasy and what is real
I need it when I want it
I want it when I don’t
Tell myself I’ll stop ev'ryday... knowin’ that I won't

I got a problem an' I don’t know what to do about it
Even if I did, I don’t know if I would quit but I doubt it.
I’m taken by the thought of it
And I know this much is true
Baby, you... have become my addiction
I’m so strung out on you
I can barely move
But I like i-it

Think of it ev'ry second
I can't get nothin' done
Only concern is the next time I’m gonna get me some
'Know I should stay away from, 'cause it's no good for me
I try an' try but my obsession won't let me leave...

Intressant diskussion om internetdating idag. Jag har sedan lååång tid konstaterat att det inte är någonting för mig. Att lära känna någon inifrån och ut låter ju föståss väldigt fint... Men funkar det så?
Jag menar, man pratar med en person på datorn, han är så trevlig, rolig och framåt. Men verkligheten är kanske en annan?
Hur mycket modigare blir man inte när man sitter skyddad bakom en skärm och skickar ifrån sig bilder som man själv tagit och valt ut. I verkliga livet får man uppleva någon skratta, sätta i halsen, uttrycka sig utan att tänka efter så mycket, klia sig i nacken, pilla på bordsduken... Man känner dofter, man ser uttrycken i den andres ansikte då man säger saker.

För mig är det viktig med intryck. En person som jag gillar behöver inte nödvändigtvis se ut som någon tiopoängare för någon annan men för mig kan han vara det. Det kan vara hur hans hår faller ner i hans ansikte när han tittar ner, hur hans mun ser ut när den formar vanliga, vardagliga och annars ganska ointressanta ord. Hur ögonen ser på saker omkring. Hur huden på kinderna ändrar färg eller hur skrattet låter. Det är känslan av hur man är i varandras närhet som skapar intresse. När jag träffar någon är det just insidan som jag vill lära känna men inte om det handlar om ord på papper och en innebörd som jag inte kan känna. Inte får uppleva situationen kroppsligt och själsligt.

Är det någon som över huvud taget förstår vad jag menar? Vilken känsla det är som skapar dessa tiopoängare? Att uppleva människor så direkt, utan att hinna tänka eller fundera över hur man ska bete sig, är det som är så kul. Jag har träffat några som verkligen visat sig speciella på insidan, så speciella att jag glömt bort utsidan. De har liksom förvandlats till någonting annat i mina ögon. Deras humor, deras leende och skratt, hur dom säger saker och hur dom ser ut när dom säger det har förvandlat dem till någonting i stil med alla hollywoods snyggingar i en förpackning. Och dessutom med en underbar personlighet!

Attraktion är generellt en dragningskraft som flyttar ett objekt till ett annat.

Jag plockade fram Twilight för att somna till den eftersom jag var så himla trött... Istället fastnade jag framför youtube och en massa musik. En massa Adam. Han är så fantastiskt bra alltså. Jag kan bara inte få nog. Men nu är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna och jag tror mig nästan ha Idolscenen i mitt rum för att jag suttit alldeles för nära datorn i över en timme... Borde verkligen sova. Men först vill jag bara göra det, bara se det där klippet, bara smsa lite och kanske ringa ett samtal och kanske läsa.
Ah! Ingen sömn, bara en massa aktiviteter till sent på kvällen, jag är helt slut! En ledig måndag gav inte mycket alls eftersom jag endå var uppe tidigt och red. Och plundrade Lennartsnäs på mina grejor. Och sålde av massor till Cassi. Nä, jag är bara helt slut. Så nu ska jag sluta skriva.
Men vi bjuder på något vackert idag, underskatta inte en klassiker!
Varsågod!


People say I'm the life of the party
'Cause I tell a joke or two
Although I might be laughing loud and hearty
Deep inside I'm blue

So take a good look at my face
You know my smile looks out of place
If you look closer it's easy to trace
The tracks of my tears

I need you...
Need you

Since you left me if you see me with another girl
Looking like I'm having fun
Although she may be cute, she's just a substitute
'Cause you're the permanent one

So take a good look at my face
You know my smile looks out of place
If you look closer it's easy to trace
The tracks of my tears

Outside I'm masquerading
Inside my hope is fading
I'm just a clown since you put me down
My smile is my make up
I wear since my break-up with you

Baby, take a good look at my face
You know my smile looks out of place
If you look closer it's easy to trace
The tracks of my tears

Sippson vet hur man gör för att se som allra bäst ut!

På spaning! Många andra doggs i området...

Eftermiddagssol är väldigt mysigt för små Sippsonar.

Letar skräp mellan stenarna på strandpromenaden.

Utsikten över Edsviken är vacker i eftermiddagssolen.

Alltså... Vad är grejen med Gene Simmons tunga?
Fast jag förstår mig förståss inte på någon typ av sådan musik eller stil heller... Men för guds skull? Hans TUNGA!?!? Den är lång, spetsig, rosa med vitt snusk på! Som alla tungor i och för sig, men han visar upp sin som någon slags accessoar! Det är en tunga. Och varje gång han sticker ut den på scen när dom spelar är det en läskig och äcklig överraskning.
Det är som att ha en massa karlar springandes med gylfen öppen, man vet aldrig när det trillar ut något men man vet att det kommer fan inte att se särskilt trevligt ut när det väl händer! Nej usch Gene! Håll din snuskiga tunga för dig själv. Jag struntar i om den är bra att ha, jag vill inte se den!

Skabbig full kille snubblar in i dig och säger någonting som ska föreställa en raggningsreplik.
Nu vet du hur du ska svara honom...

-Du, jag tycker du ska flytta till Gävle!

-Varför det? (borde han då fråga lite förvånat)

-För där behöver dom en bock som ingen tänder på!!

Shit vilken röst!
Shit vilken pudding... 
Och han är gay.

Adam Lambert to the people!

Alcohol is a social lubricant.
It makes men brave and women light-footed.

Jag håller på och läser FEMTE Twilightboken. Den som inte har släppts i bokform och är skriven utifrån Edwards ögon och tankar. (Första kapitlet i Om jag kunde drömma - extrautgåvan med bonuskapitlet - är taget ur denna bok!). Ah! Det är så spännande att få läsa den nu efter att man läst alla böcker där det är Bella som varit den som tänkt och funderat, nu kanske han bli mindre mystisk... Jag hoppas verkligen att den släpps som bok och översätts så jag kan bifoga den till min samling av underbara böcker! Fär nu läser jag den på datorn och på engelska. Det funkar ju, bara jag får läsa den, men jag vill ha den som bok! NU!!! Hoppas inte ni att den kommer?!

 
Och undras hur den kommer se ut?
Jag gillar bild två, känns lik Om jag kunde drömma´s cover...
Och eftersom det är "samma" historia skulle ju det passa rätt bra.

Sipps gillar när han kan tigga till sig lite gott...
 
Och han älskar när man älskar honom också!

Det är mysigt när man kan mysa nära alla samtidigt...

Och när man kan sova helt ensam i en egen myshörna.

Jag var hos frisören idag och fixade skallen lite. Håller sakta men säkert på att skaffa långt, blondt hollywoodhår. Så, ett par hundra slingor senare så har mitt hår gått och blivit ljusare. Men jisses vilken tid det tod i håret bak i nacken som har svarta, bruna och en massa andra gamla färger i sig. Som kära Friss sa; "det här kommer nog gå bra, men det tar tid. Vi får liksom ta det steg för steg i nacken". Så, efter ca 1 ½ timme med blekning i huvudet så känner jag mig rätt nöjd med mitt hollywoodhår to be. Fast det skulle ju inte skada med lite löshår eller en hårodling i huvudet just nu, jag blir liksom lätt lite otålig...
Som med denna jäkla väntan på New Moon. Jag har abstinens! Det ger sig, det ger sig. Fast har ni tänkt på att efter Twilight är typ alla filmer som var bra förut inte alls så bra längre?!
Eller det är kanske bara jag...