Khloé
Lilla Khloé, eller lilla Prinsessan som hon också kallas.
Khloé White Pearl
f. 2003
e. Bahadur (Herold/Baigala)
u. Lyckans Kalahari (Pamino/Klévia)
Första gången på hopptävling.
Sanning
Farliga ärevarv
Det har uppkommit nya regler i samband med prisutdelning och ärevarv under olika hästrelaterade evenemang och tävlingar.
Nu får endast de tre främsta ekipagen komma in på banan till en slutgiltig prisceremoni enligt en artikel i Ridsport.
I samma tidning finns även artikeln/stycket "tyckt på webben", här kan man läsa olika kommentarer och reaktioner inför denna bestämmelse.
Jag kan inte undvika att hålla med Sara som skriver;
"Jag såg på Breeder´s att våra bästa dressyrryttare inte vågade komma in på banan själva utan hade någon som hängde i grimskaftet. Hästarna var inte långt ifrån att explodera. Medan de andra lite "sämre" ryttarna hade coolare hästar och bättre koll på dem (...)".
JR som skriver:
"(...). På med hjälmarna och ha koll på era hästar. Denna debatt kommer säkert pga. att Anky ramlat av ett flertal ggr på prisutdelning!"
Samt Uppfödare som skriver:
"Jag såg prisutdelningen efter hoppningens 4-årschampionat, där segraren stod helt lugnt på lång tygel under hela ceremonin och sen galopperade runt ett par ärevarv utan större problem (jovisst, en brall som höll på att skicka husse i backen för att han blev lite övermodig...) trots både hög musik och rungande applåder.
Jag sade då till min vän intill att hade det varit dressyrhästar inne på banan så hade de fått fullständigt fnatt.
Ja, visst kan man ta det lugnare på vissa prisutdelningar och man måste inte spela musik så det dånar i ridhuset, men dressyrtanterna får nog faktiskt ta sitt ansvar och LÄRA sina hästar att tåla att det händer saker runt dem! Det borde ju ligga i deras eget intresse att hästarna inte får fnatt för minsta lilla."
Finns det ett sammanhang mellan bra prestationshästar och stirriga virriga reaktioner, förmåga att utföra piaff och passage med klipp i benen och väldig energi?
Finns det ett samband mellan detta och hyperflexion/rollkur som man säger skärrar hästen och gör den "på G". (För övrigt Ankys träningsmetod, se citerat inlägg ovan...)
Ger detta hästen bättre förutsättningar inom dressyren idag?
Varför vill vi ha hästar som är nerviga och explosiva?
Varför måste kraven vara att hästen ska vara sådan?
Jag har läst i en bok, skriven av en mycket framstående tävlingsryttare, att denna person gärna väljer hästar som är lite explosiva och trippiga då de träffar på lite läskiga saker.
Om jag förstod det jag läste rätt visar detta att de lätt kan lära sig piaff, är det så?
Varför kan inte dressyren handla om ett nära samarbete mellan två individer som litar på varandra? Inte en explosiv vildhäst med en rädd liten människa på sig. Jag menar, det är inte omöjligt att utföra ett säkert och lugnt ärevarv.
Annars är ju inte dressyren bättre än rodeoritterna i USA...
Ibland är barn faktiskt roliga
"Utseendet spelar ingen roll.
Se på mig, jag är jättesnygg, men har ändå ingen å gifta mig med."
Liten och olycklig i världen
Ibland känner man sig så liten och olycklig.
Fast jag tycker inte att jag hittills har levt ett tung och svårt liv, jag tycker inte att jag har utstått ett helvete då jag vuxit upp. Jag är egentligen inte olycklig.
Därmed inte sagt att jag inte klagar.
Jag klagar en hel del.
Till och med ganska mycket...
Men jag antar att vi som lever i I-länder aldrig är riktigt nöjda, i alla fall inte vi som har råd med hyfsat mycket av det vi önskar.
För vi vet väl alla att pengar är lycka????
Jag menar, alla mina kläder som jag inte får plats med i min byrå gör mig mycket lycklig. Men var och varannan dag är det samma reaktion;
"Jag har inget att ha på mig!".
Och mina 15 par skor gör mig lycklig, speciellt de sju par som jag använder...
Så, när jag (nästan varje morgon) tänker att mig är det ju kanske lite synd om, borde jag ju tänka på alla som har det värre än mig. Jag undrar varför jag inte gör det?
Jag önskar att jag gjorde det.
Jag har nu lovat mig själv att jag ska gå igenom mina saker som ligger i kartonger efter flytten. Och kasta en massa saker. Och en massa kläder. Och kanske nått par skor...
Eller kanske skänka lite kläder till någon insamling...
Jag ska göra en typisk "jag är snäll och månar om resten av jordens befolkning osv. osv. - handling", jag ska ge bort saker/kläder för att få mig själv att må bättre.
För det är så vi gör här i I-landet Sverige. Vi är duktiga, goda och givmilda - om vi själva tjänar på det.
Citat
"Anseende är som kattsand. Man kan byta det varje dag. Man BÖR till och med göra det."
Flytta ut
Det låter så enkelt när jag säger det högt. Jag har sagt ordet flytta så många gånger att det känns tomt på något sätt... Men nu, när jag verkligen är på väg ut ur lägenheten, på väg ifrån min föredetta sambo, så sticker ordet till. Det liksom ilar när jag säger det. Men det är fortfarande inte verkligt, jag har ju ännu inte flyttat.
Men jag har packat, och det sista åker idag.
Men det märkligaste är anledningarna till att jag tycker det känns så tungt. Det har inte alls med honom att göra. Tyvärr. Det handlar bara om att jag vill ha den här friheten kvar. Jag vill fortsätta att ha nära till det jag haft i närheten - stallet, affären, tunnelbanan, festerna... Jag vill komma hem, se på film eller serier som han fixat speciellt för att jag vill se dem. Äta popcorn som han gjort när jag bett honom. Äta glass som han handlat åt mig. Det är alltså rent egoistiskt. Jag vill ha tillgång till den servicen som jag haft nu under ett och ett halvt år.
Och jag vet att det är illa, jag vet att det är fel. Det är tack vare dessa känslor som jag gjort slut, det är på grund av detta som jag nu ska flytta.
Så trots att det är så tungt och jag helst, av bekväma skäl, vill bo kvar, är jag nu alltså på väg därifrån.
Och trots att jag känner mig starkare än någonsin och har så mycket som jag vill göra (som jag kommer att göra) känns det som att jag har snurrat iväg totalt. Och jag tycker till och med att det är spännande. Roligt.
Jag är nöjd, jag känner det i hela kroppen. Jag känner mig ny.
Välkommen till min blogg!
En förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog (web + log), är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade, så att de senaste inläggen alltid är högst upp.
Bloggen kännetecknas av att texten visas på bloggen i samma ögonblick som skribenten publicerar den.
Bloggar har de senaste åren blivit mycket populärt och vuxit lavinartat. Indexeringstjänsten Technorati har sedan 2003 följt utvecklingen och uppskattar att det, i mars 2007, skapas omkring 120 000 bloggar dagligen.
(http://sv.wikipedia.org/wiki/Blogg)
Så nu kändes det verkligen som att det var dags att sluta skriva "dagbok" på ett community och istället skaffa mig en egen blogg.
Så för att vara ännu duktigare så kan jag ju nämna att bloggen kommer vara någon slags blandning mellan en fotoblogg, dagboksblogg och riddagboksblogg (??). Och kanske lite annat också.
Så, den som läser, välkommen!