Farliga ärevarv
Det har uppkommit nya regler i samband med prisutdelning och ärevarv under olika hästrelaterade evenemang och tävlingar.
Nu får endast de tre främsta ekipagen komma in på banan till en slutgiltig prisceremoni enligt en artikel i Ridsport.
I samma tidning finns även artikeln/stycket "tyckt på webben", här kan man läsa olika kommentarer och reaktioner inför denna bestämmelse.
Jag kan inte undvika att hålla med Sara som skriver;
"Jag såg på Breeder´s att våra bästa dressyrryttare inte vågade komma in på banan själva utan hade någon som hängde i grimskaftet. Hästarna var inte långt ifrån att explodera. Medan de andra lite "sämre" ryttarna hade coolare hästar och bättre koll på dem (...)".
JR som skriver:
"(...). På med hjälmarna och ha koll på era hästar. Denna debatt kommer säkert pga. att Anky ramlat av ett flertal ggr på prisutdelning!"
Samt Uppfödare som skriver:
"Jag såg prisutdelningen efter hoppningens 4-årschampionat, där segraren stod helt lugnt på lång tygel under hela ceremonin och sen galopperade runt ett par ärevarv utan större problem (jovisst, en brall som höll på att skicka husse i backen för att han blev lite övermodig...) trots både hög musik och rungande applåder.
Jag sade då till min vän intill att hade det varit dressyrhästar inne på banan så hade de fått fullständigt fnatt.
Ja, visst kan man ta det lugnare på vissa prisutdelningar och man måste inte spela musik så det dånar i ridhuset, men dressyrtanterna får nog faktiskt ta sitt ansvar och LÄRA sina hästar att tåla att det händer saker runt dem! Det borde ju ligga i deras eget intresse att hästarna inte får fnatt för minsta lilla."
Finns det ett sammanhang mellan bra prestationshästar och stirriga virriga reaktioner, förmåga att utföra piaff och passage med klipp i benen och väldig energi?
Finns det ett samband mellan detta och hyperflexion/rollkur som man säger skärrar hästen och gör den "på G". (För övrigt Ankys träningsmetod, se citerat inlägg ovan...)
Ger detta hästen bättre förutsättningar inom dressyren idag?
Varför vill vi ha hästar som är nerviga och explosiva?
Varför måste kraven vara att hästen ska vara sådan?
Jag har läst i en bok, skriven av en mycket framstående tävlingsryttare, att denna person gärna väljer hästar som är lite explosiva och trippiga då de träffar på lite läskiga saker.
Om jag förstod det jag läste rätt visar detta att de lätt kan lära sig piaff, är det så?
Varför kan inte dressyren handla om ett nära samarbete mellan två individer som litar på varandra? Inte en explosiv vildhäst med en rädd liten människa på sig. Jag menar, det är inte omöjligt att utföra ett säkert och lugnt ärevarv.
Annars är ju inte dressyren bättre än rodeoritterna i USA...