Vad händer egentligen när man inte orkar längre? När det är nog? När man känner för att fatta tag om någonting och bara hyvla det rätt i skallen på en person? Mitt tålamod tryter. Överseendet finns inte längre. Är du dum i huvudet på riktigt?

Människan. En person, någon av värde. Din tid är värd den prislapp du sätter på den, du får själv välja. Värdera. Detta ska respekteras. Så varför finns det människor som inte gör det? Jag kostar!!! Vad är det du inte förstår med det?!
Jag arbetar inte gratis.
Jag ställer upp om jag vill.
Jag ställer upp för vem jag vill.
När jag vill.
Det handlar om vad jag vill och inte vill göra med min privata tid. Med mitt liv. Mina dagar. Snälla nån, förstå! Förstå att jag inte tänker släppa allt jag har i mina händer bara för att du vill det. Förstå att jag har rätt att välja vad jag vill göra med min tid. Och förstå att du fan får betala för den!

Samma låt, ett annat minne. Starka armar, djupa ansträngda andetag. "I don't wanna close my eyes, I don't wanna fall asleep. 'Cause I'd miss you, babe, and I don't wanna miss a thing..." Hålla dina händer runt min midja, luta mitt bakhuvud mot ditt bröst. Balansera på dina skitiga marinblåa skor. I dina armar var jag säker. Så har jag känt flera gånger då du varit nära, då du tagit min hand i din eller smekt mitt hår ur mitt ansikte. Jag saknar dig fortfarande, det är knappt så jag kan hålla mig ifrån dig. Du, ditt otroligt heta karl-kräk...