Jag behöver någonting nytt att tro på för jag har slutat tro på kärleken. Den är hård, elak och får tårar att rinna. Den får ansikten att förvridas i smärta och människor att bete sig som galna. Den skapar svartsjuka, ilska och frustration. Och jag är trött på den. Kärleken kan hoppa upp och kyssa mig i arslet.

När jag har dig framför mig får du mig att le och skratta som aldrig förr. Ditt leende får det att pirra i min mage och rycka i mina mungipor. När du är framför mig är jag genuint lycklig, jag kan inte ta blicken från dig för långa stunder och jag kan inte låta bli att säga "jag älskar dig" inuti mitt huvud. Gång, på gång, på gång. Om och om igen.  När du säger att du kommer förbi den tiden, att du hör av dig då, så tror jag dig varje gång. När du missar tiden och gör fel och du ber mig om ursäkt godtar jag det utan att ifrågasätta dig.
När du säger "sorry babe" så slår jag bara bort mitt sårade hjärta och säger att det är okej. Jag har blivit någon konstig slav under mitt eget mentala tillstånd och jag önskar att jag bara kunde säga att vi aldrig ska ses mer. Att jag inte orkar med dig mer. Men det kan jag inte.
Helt ärligt, det finns ingenting jag inte skulle göra för dig. Varje gång jag ser dig klappar mitt hjärta till lite extra. Varje gång jag hör din röst ler jag. För trots att det gör så jävla ont så är det, på riktigt, dom mest äkta känslor jag någonsin haft. Jag vill så mycket. Men när det känns såhär vill jag helst bara falla ur hela den här kärlekskarusellen. Jag vill sluta. Det är för jobbigt, jag tycker om dig alldeles för mycket. Och det värsta är att du vet det. Du kan göra vad du vill, och jag är ändå kvar i slutet.
Så samtidigt som jag älskar dig för allting, så hatar jag dig för det.

حب رائعة ، فاتنة بلدي!
هناك أشياء كثيرة أريد أن أقول لك.
أريد أن أقول لك كم أنا أفكر فيك ، وكم كنت تعني بالنسبة لي.
أريد أن أقول لكم أن أنا في الحب. لريال مدريد. ان كنت أفضل أنا أعرف.
أنت الأفضل عندي.
أنت فاتنة بلدي!

Jag har lyft upp mig själv. Jag har fått en stabilare tillvaro. Jag är närvarande.
Och det är du som gör det. Du och Sipps. Det är du som fått mig att åter stå stadigt, att lyfta upp ur allt det svarta. Just nu har du fått mig att börja leva igen, och jag har upptäckt att jag har saknat det. Jag har saknat att skratta äkta. Jag har saknat att känna äkta saker. Att inte maskera allting bakom en fasad av falskhet.
Allt det låter så klichéartat men det är en verklighet. Jag har själv aldrig trott på att folk kan sjunka bort på det sättet. Att man kan försvinna bort i sitt inre. Jag ska aldrig mer underskatta folks ord om hur dom mår på insidan. Hur dom mår där man inte ser. Hur ont det kan göra att andas, hur ont det kan göra att se. Hur smärtsam varje dag kan vara. Hade jag inte haft er hade jag inte rört mig.

Nu är varje morgon ljus, att se ditt ansiktes konturer när jag vänder mig mot dig på morgonen får mig att le. Dina tunga utandningar, hur dina läppar rör sig i sömnen - det får mig att vilja se, andas. Jag vill följa allt du gör, jag vill andas in din doft och krypa nära dig. Lägga huvudet mot ditt bröst och stryka dig över kinden med mina fingrar. Jag vill aldrig vara utan dig. Jag har fallit, och jag har fallit hårt.
Jag vill aldrig ta mig upp igen.
Låt mig stanna.

It's as simple as one and two
I'm in love with you
And three and four
You're all I adore
To the seven and eight
See I've been making mistakes
Cause when you're on my mind
I just cant think straight
Back to the five and six
I'm all in the mix and I'm all into you
Without the lipstick
Without the L'Oreal
You remain the same angel that I fell for
For real