21 REASONS TO DATE A HORSE BACK RIDER...

1) We have 4 speeds and many positions
2) We wear tight pants and tall boots
3) We love getting dirty
4) We know how to ride our mounts
5) We perform well with animals
6) We like to be in control
7) We'll ride it for hours
8) We know how to handle a big girth
9) We get off easy
10) We're always on top
11) We like it rough
12) We have our legs spread all day long
13) We love using whips
14) Straddling is our natural position
15) We don't mind being bucked around
16) Event riders do it for three days
17) We can ride standing or sitting
18) We wear leather chaps everyday
19) We think the fast ones are the most fun
20) We're used to having hands between our legs
21) If we fall off we get back on and ride harder
P.S. Have you seen the posting trot???!!!

Hahaha! Roligt säger jag!

Simon och Piquét till SM-guldet!

Ur ridsport:
"Simon Åhlstad imponerade stort med sin vackra valack Piquét och tog på 73,462 hem guldet i Grad 3. Det var dagens högsta poäng och en nöjd Simon konstaterade att det var hans första SM-vinst på egen häst."

Ser ju helt otroligt fina ut!

Jag såg studentbilder från Berga idag. Varför känns det, två år senare, inte alls bra att ha slutat? Jag har svårt att gå vidare, komma ifrån livsstilen och alltihopa. Berga täckt av slask eller fyllt med grönt och fågelkvitter spelar ingen roll. Berga är endå alltid Berga och det kommer man aldrig ifrån.
På sensommaren låg man ute i solen, strosade runt och njöt av värmen... Hösten när det regnade låg man inne vid tv:n i baracken. Kollade film eller That 70´s Show. Eller så var man ute i friska luften och strosade bland röda och gula höstlöv. När snön föll hela vintern låg man inne framför tv:n i baracken och kollade på OC eller någon film med snygga hunkar som Nina tagit med. Eller red i djupsnön på någon av åkrarna. Eller pulsade fram i snö uppför ishal barackbacke i träskor och sockar. Vara med om våren. Regn... Och sol!
Blommor, knoppar, fåglar. Kalvar, kultingar ute i gröngräset, killingar, tjocka hästar... Glada hästar utan täcken. Glada kossor på betessläpp. Sommar. Bergadagar. Och sommarlov. Jag har aldrig fått uppleva så mycket under ett år innan jag började på Berga. Alla tre år var fantastiska! Sista året, det år då man insåg att det här är sista gången jag får uppleva ett år lika underbart... Åh vad jag saknar!
Ge mig ett lika innehållsrikt liv igen tack! Kollektivboende i torp på landet någon?!?!?

Jag vet inte riktigt vad det är vi väntar på. Varför förväntar vi oss att det ska bli bättre än såhär? Jag förstår inte varför man går runt och väntar på förändring. Ingen orkar ta tag i det hela och det känns som att allt mest rinner förbi i hastigt tempo i någon skitig ström. Och så var det borta. Kaputt.
Ibland skiner solen, ibland är det regn, men alla dagar flyter ihop och bara passerar. Vissa dagar gör man mycket, andra ingenting. Det enda idag har gemensamt med igår och imorgon är att dom alla rusar förbi och man hinner knappt se vad som händer innan man glömt bort det igen.
Jag har försökt ta tillvara på allt kul som händer. Försökt minnas och väl förvalta det men... Till vilken mening? Är det bara så man blir glad? Är det bara på det sättet man blir lycklig? Hade jag inte haft Sippson att ansvara över så hade det varit en tokig oreda i mitt liv just nu. Jag saknar helt struktur och vilja att göra annat än att sova. Ligga i soffan och sova. Ligga i sängen och sova. Bara vila och hoppas att man är piggare morgonen efter. Det blir man aldrig. Det är endå samma utmattande trötthet som gnager i tinningarna. Jag vill hjälpa till så mycket för att få komma närmare dem som jag verkligen bryr mig om. Jag får för mig att jag verkligen försöker. Att jag bryr mig, är ärlig, trevlig. Snäll. Så varför känns det som att för varje dag blir jag mer och mer förskjuten. Som att allt jag gör blir fel. Är fel. Hur kan jag, den sociala, vara den som till slut är utan?
Jag tror jag är bussig och trevlig. Eller är jag bara negativ och grinig? Dämpad och tråkig? För det är inte vad jag försöker vara, jag försöker vara uppåt och glad. Jag försöker bry mig om alla mina vänner så mycket jag bara kan. Men nu börjar jag förstå att allt prat är bara just det - prat. Att det skulle bli ett bra ställe är bara strunt. Alla gör bara det som gynnar dem själva och struntar i sådana som mig. Sådana som bryr sig om andra mer än om en själv.  Jag vet i alla fall att jag är en sån där riktig vän.