Alltså.
Jag har under en längre tid gillat förändring. En stor favoritförändring är mitt hår.
Eller hela mig om man så vill.
Och det syns rätt bra på gamla kort som jag hittat lite här och där i min burk. Och på skivor från när man kasserat någon gammal burk...
Har bilder sedan 2002 typ.
Som för övrigt ser hemska ut, vilket alltså betyder att dessa inte kommer hamna här.
Men däremot tänkte jag ta de bilder där jag inte ser ut som en sopsäck, lägga dem här och visa vilken duktig kameleont jag är.



Jojjo, nog är det jag alltid. Fast jag är inte alltid så lik mig själv. Som andra ser mig nu.
Det kan faktiskt vara svårt att känna igen mig på gamla kort.
Jag kan till och med undra om det verkligen är jag som sitter där på bilden framför mig...
Omväxling förnöjer.

Hittade föresten lite LOVE bilder när jag rotade runt bland gammalt skräp.
Så när man ändå sitter och kastar in bilder här gör det ju inget om det kommer några fler.

Jäkla skit!!!
På jobbet bor man i en lägenhet... I denna lägenhet var det rätt skitigt.
Men...
Det var ju inte det som var problemet, utan det var något annat. Men vad?!

Jag har fått flytta hem. Fick en "allergichock" (inte riktigt en riktig men nästan...) och kunde inte sova. Vaknat ca 4-5, till och med 6 gånger var natt av att jag inte kunde andas.
Jag kunde verkligen inte andas!
Det har varit skitjobbigt men det var så det var. Och med ingen sömn kommer ingen ork. Att jobba i stall med ingen ork är en omöjlighet. I alla fall för mig.
Och så det tyvärr inte gick att lösa med något annat boende har jag alltså fått sluta på mitt drömjobb. För det var helt ärligt mitt drömjobb!

Och när jag kände av detta så får Khloé en fångreaktion som topping på det hela. En mycket svag reaktion, men endå, en reaktion. Och då kände jag bara som så att jag ville ta henne tillbaka till Törnby och mig själv hem till en bostad som jag visste att jag kunde bo och andas i.
Så här sitter jag nu. Hemma.
Och Khloé står åter på Törnby.
Och jag är ganska nöjd med beslutet. Men längtar tillbaka till Elvskogen...
För det var underbart där. Jag trivdes. Usch!

Varför ska man aldrig få vara kvar där man trivs och mår som bäst? (Eller i detta fall mådde jag ju inte så bra fysiskt, men jäkligt bra psykiskt!).
Ja du, som Caroline sa, det finns en mening med allt.
Och jag hoppas och tror att hon har rätt.
Men något ska alla Törnbyryttare veta. Jag har verkligen saknat dem! Och jag är glad att vara tillbaka igen!

Flytten har gått superbra. Khloé är pigg och glad i sin nya box och med sin nya kompis Ciaro.
Än så länge står de i det lilla stallet så nu är det mycket att göra när man ska åka fram och tillbaka till det också men då boxen är ledig i stora stallet blir det inget mera åka hit och dit.
Ska bli skönt!
Har redan hunnit rida två gånger, varav en gång i ridhuset. Gick mycket bra. Hon var pigg och glad och nervös men hade inga dumheter för sig. Hon är verkligen duktig hon!
Och att skritta ensam dit och hem var inga problem för en sån lite prinsessa!
Nu har jag precis haft mina två lediga dagar och så fort Let´s Dance är slut ska jag och Lillasyster åka ut till Tungelsta för ännu mera arbete och mysiga ridturer. Börjar bli dags att hitta lite nya ridvägar ute också.

Men som sagt, hon har anpassat sig bra och jag också. Trivs väldigt bra och gillar arbetet. Börjar till och med komma in i rutinerna och tiderna redan.

(Och jag ska snart fixa en bärbar dator så att jag kan skriva oftare, men tills dess får jag skriva lite då och då när jag har en dator...)

Jomen visst, när jag bara sitter och fipplar lite på tangenterna och kollar runt lite på Facebook så står detta helt plötsligt på skärmen framför mig...
Och det stämmer nog ganska bra, om man nu måste erkänna det...

You're full of charisma and dynamicity (and you are possibly headed to being famous).
You have a charming persona and you are at ease even with strangers.
You usually find your way with most people and situations.
You are a good speaker and tend to persuade people with your speaking and writing.
You are loving and affectionate, but you might be afraid of commitment.

Your greatest strength is:
Your charm

Your greatest weakness is:
Your extreme manipulation tactics

Your lucky color is:
Indigo

(Scorpio goes best with Cancer, Pisces, Virgo and Capricorn.)

När man är singel så blir det ju så att man har tid för så mycket mer. Ingen klagar.
Utom mamma förståss som tycker att man ska fixa disken, tvätten, maten med mera. Fast det hinner man inte när man är singel. För man ska åka hit och dit, hej vilt fram och tillbaka.
Fram tills idag har jag till exempel varit i stallet varje dag.
Läääänge.
Och jag känner inget behov av att stressa. För jag är singel (och har körkort...).
Men mest för att jag är just singel.
Det finns inget att stressa hem till.

Så jag har slutat stressa. Och jag anser att det är bra. Det anser tyvärr inte min mor... Men det orkar jag inte bry mig om. Dock blir det jobbigt att bo hemma ibland när det är så.
Och då stannar jag ännu längre ute i stallet eller tar en tur förbi en viss toyboy för en natt av härligt... öhm... kuddkrig (???).
Alla bör vi ha en sådan som vi kan ringa då vi har ett starkt behov av kuddkrig eller liknande. Eller kanske bara någon att glo på film med och mysa lite med. Och som man kan prata med om sina intressen, och för en gångs skull har denna man (kanske borde säga pojke) en aning om vad du menar då du säger strålröta.
SOFT!
Jag menar, det är en polare, en mysperson och en bra kuddkrigs-motkrigare i samma, inte illa! Då slipper man ödsla viktig tid hos flera olika personer då man, som jag, inte har lust att stressa. (Skämt åsido, jag vill träffa alla mina vänner, med ibland vill man liksom ha allt samma kväll, och det kan bli svårt att hinna med det...)

Men snart är det helt slut med stressen. Snart bor jag på landet och då är det lugna kvällar som gäller. I naturen. Med alla djur. Och tur är väl att toyboy hänger på och gör visiter då och då, annars skulle jag bli uttråkad trots att jag har alla hästar och hundar osv kring mig. För alla behöver vi ett hetsigt och roligt kuddkrig emellanåt!

Tiden går så fruktansvärt långsamt när man vill att den ska gå så fort som möjligt. Stallet går att skymta bakom kyrkan, väldigt nära men hela 10 minuter bort.
Snabbare steg.
Alla hästar är ute, det är behagligt varmt och vissa av hästarna står och kisar i solen, sömniga så här efter lunch. Alla träd bär löv i ljust grönt och gräset är liksom krispigt att gå på. I hagarna sticker det bara upp enstaka strån och här och där växer en sådan där vild prästkrage.

Tråcklar mig mellan trådarna in i den närmsta hagen och går fram till en pytteliten fux med stor oregelbunden bläs. Shimisen. Med sina ståtliga 143 centimeter är hon världens "största" häst, tror hon själv i alla fall.
En puss på den mjuka mulen och sen sicksackar vi fram till grinden.
Väl i stallet drar jag några snabba tag med borsten, vi vill inte spilla viktig tid. Hjälmen åker på och tränset lika så. Idag ska vi vara fria tillsammans!

Utanför stalldörren står uppsittningsblocket men i all min försommriga lycka flyger jag upp på hennes runda korta rygg utan vare sig hjälp eller ansträngning. Smackande ljud lämnar mina läppar och hon skrittar energiskt ut från stallplanen.
Vi lyssnar på fågelsången och bilarna som far fram på motorvägen. Så vitt vi vet finns det inte ett enda bekymmer i hela världen.
På ängarna växer timotej, klöver och flera av de där vila prästkragarna. Vinden är svalkande och då och då kör Shima ner nosen i backen, frustar och tar en tugga. Hon är alltid för snabb för att jag ska hinna reagera. Efter ett tag börjar vi trava, mest för att vi vet att vi snart är framme på vår favorit äng.

När vi svänger runt hörnet av skogen och kommer ut på ängen fylls vi båda av förväntan. Jag kan känna hur varje muskel i hennes kropp spänns och blir till ett kraftpaket redo att skjuta iväg närhelst jag vill. Ju längre jag väntar desto hetare blir hon och när jag sen ger henne tyglarna fullkomligt exploderar hon.
Mina ögon tåras och hennes man piskar mig i ansiktet. Allting omkring oss blir tyst, det enda man hör är hovslagen i marken och hennes djupa andetag. Ängen tar slut allt för fort och fågelsången och billjuden kommer tillbaka igen.
Men ögonblicket finns kvar, ögonblicket då hon visade mig hur det var att flyga...

     
Min älskade Arab, mina vingar.

Det finns även en ponny från tiden innan detta, min alldeles första medryttarponny som tog mig överallt. Vart jag än bad honom att gå. Förbi läskiga platser, ut i naturen under gröna löv. Härliga vilda galopper längs vägar och stigar, turer i regn och blask, snö och sol, sommarvärme och röda höstlöv.
Tango Level.
Honom glömmer jag aldrig.


Tango.

Bilder på mig och Mammi, eller Kalahari som hon egentligen heter. Gick inte att lägga in dem igår så nu när det äntligen gick så fick dom hamna i ett eget inlägg!
Lägger in en bild på Sanna och Kalahari också, dom är verkligen så himla fina ihop!


Jag och Mammi på banan på Törnby gård.


Ställa igenom när man är stel är inte lätt...


Lektion för Jenny, inte illa det inte!


Sanna och Kalahari på hopptävling.

Nu har det ju tyvärr varit tyst ifrån mitt håll ett tag. Vet inte om det är någon som märkt det och saknat mina skriverier men nu är det meningen att det ska dra igång igen i alla fall.

Har hänt mycket sedan jag satt och skrev här sist.
Har hjälp till med Mammi en hel del, gått mycket bra! För Sessan har varit dålig i sina bakben. Antagligen någon fläkningsskada/muskelinflammation från den halkiga leriga hagen. Så kan det gå!

Och så har jag nu fått jobb i ett stall ute i tungelsta, ska jobba och bo med min Nina. Inte illa!
Elvskogen Ridcenter heter det. Börjar på måndagen den 21:a januari så redan på söndag blir det flytt för mig och prinsessan. Vi har börjat gå igenom alla täcken och schabrak, lindor osv. Massor av saker har man ju. Mycket att flytta då...
Men på söndag ska vi ju åka i alla fall. Då ska snuttfian få ett nytt hem. Då blir det lilla stallet först, sedan blir det tävlingsstallet, vi väntar på en ledig box där bara. För det har vi blivit lovade!

Här hemma har vi precis börjat tömköra och komma igång igen från "skadan". Och det går bra. Hon jobbar på och busar. Står och tuggar med halvöppen mun när man kommer mer tränset... Hon är knäpp min älskling. Men alldeles, alldeles underbar! Och idag fick hon föresten nyfixade fossingar, är mycket nöjd med resultatet! Framhovarna vart mycket små och söta. Bra Tony! Första gången vi skulle sko bak var hon en riktig satmara. Andra gången fick jag stå och passa på henne hela tiden och hon kunde minsann inte sitta fast för då fick hon panik! Men denna gång gick det mycket bra, hon satt fast och stog hyfsat stilla, mutade dock med lite hö när hon började se riktigt uttråkad ut... Men då stod hon i alla fall still och lät sig jobbas klar med.

Hade tänkt lägga ut lite bilder på mig och Mammi samt en bild där Sanna, som rider Mammi till vardags, hoppar men så blev det visst inte för att denna dumma blogg strular... Negativt!!!