Alla bara förvinner idag. Varje gång jag slår på TVn så är det någon som dör. Imorse var det begravning, ett skitprogram med en begravning. Och nu dog Denny i Grey´s. Och Doc, hunden. Vad är det här för konstig dag? Allt verkar liksom trycka på mina knappar. Och gissa när jag grinade värst? Jo, när den nedrans hunden med sin skitiga päls fick somna in... My god, ibland känner jag mig lagom knäpp.

Jag kräver inte att någon ska förstå exakt hur jag tänker, bara att alla ska acceptera att jag kanske inte tänker just som dom. Det jag gör är kanske inte helt rätt, men det är inte heller helt fel. Vi tänker olika, vi gör olika, vi känner olika - vi är olika. Det livet är för mig, är det inte nödvändigtvis för dig. Vi är liksom inte samma. Det viktigaste är att veta att vi känner. Vi känner, vi reagerar och vi handlar. Men vi gör det utifrån oss själva.

Jag har haft en helg som riktigt har rensat ut allt skit ur själen. Jag har gått från förkrossad och förvånad till smärtsamt ledsen och chockad och vidare till fruktansvärt arg och frustrerad. Och nu är jag lugn. Jag kan andas normalt igen, jag pratar om saker som hänt utan att få andnöd eller bli arg och frustrerad. Jag kan vara saklig då det behövs. Och jag kan vara glad. Den här helgen - med öppna vatten, regn och vind - har blåst ur mitt inre. Jag har insett att någon gång, när jag kan och vill, så får jag gå vidare framåt. Jag får kliva på alla stora stenar och klättra mot toppen igen. Men inte förrän jag känner mig redo. Och jag får vara ledsen. Jag får vara arg. Jag får vara besviken. Någon gång kommer det att kännas bra igen, eller i alla fall bättre. Det kommer det göra för oss alla.

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then their done
When it's love
Yeah, you say them out loud, those words
They never go away
They live on, even when we're gone

And I know an angel was sent
Just from me and now know I'm meant
To be where I am and I'm gonna be
Standing right beside her tonight And I'm gonna be by your side
I would never leave when she needs me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then their done
When it's love
Yeah, you say them out loud, those words
They never go away
They live on, even when we're gone

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

I'm forever keeping my angel close

Tror alla killar att dom är odödliga?! Vad är det för fel på er?! Ni är alla någons son, någons vän, någons allt. Hur kan ni äventyra det mer än ni måste?!
När jag tittar ut genom mitt fönster ser jag er åka förbi i en hastighet som inte är av denna jävla värld. Ni kör på bakhjulet, ni trixar och fixar. Mitt hjärta stannar varje gång jag hör det där förbannade oljudet! Det krävs så lite för att dö. Det krävs knappt någon hastighet på de där mördarmaskinerna. Allt som krävs är en kollision. En stor fet smäll kan krossa den lilla lilla del som håller era huvuden på rätt plats, en stor fet smäll kan göra så att alla ömtåliga och värdefullla organ i era kroppar brister, en stor fet smäll kan döda er. Förstår ni inte det?! Är ni så jävla dumma, eller längtar ni bara efter att dö?
Jag skiter i att ni gillar att köra som jävla tokar. Att ni lever för att leka stuntmän på dom där jäkla maskinerna. Att livet inte är värt att leva om man inte får göra sånt som är kul. Jag fullständigt skiter i det! Tänk på dom som finns kvar när ni lämnat vår värld. Ni lämnar vänner, familj, kanske en partner, ett barn eller flera. Vad gör vi när ni inte längre finns? Jag skiter i att ni dör lyckliga, för när man sitter kvar är man trasig. Man blir inte hel igen. Vad folk än säger så blir man aldrig hel. Själen värker, hjärtat skriker. Mitt huvud tänker att det kunde vara vem som helst av alla jag känner som fick gå. Som fick sova för alltid. Alla är inte lika nära, men ju närmre ♥ ju mer smärtsamt är det. Känslan är sjuk, för mäktig för att ta in. Det är flera av dom jag känner som kör som idioter. Man ska inte bara leva i 22 år som Rikard, tänk på det nästa gång ni leker. För att köra rakt fram kan också ta ett liv, så måste ni äventyra det mer? Tänk jävligt noga på det innan du sätter dig på din jädrans motorcykel igen och gör dom där jävla konsterna. Det kunde för fan ha varit du!

Vi pratade om dig idag i bilen på väg hem. Om glada minnen. Och vi skrattade, vi skrattade högt, log och var glada tillsammans med dig. Vi pratade om när vi var på gotland och åkte moped, om din räddning från att göra en riktig vurpa med mig bakpå. Om kusinerna som flög av sina mopeder där på den knöliga stigen... Och lillebror pratade om när ni tränade. Om hur du tyckte att ni minsann kunde lyfta lika mycket trots dina 15 kg och 10 cm extra som du hade på honom. Och om när ni var "små" och du tog med honom hem till någon tjej och det slutade med att han fick stå och snacka med hennes päron medan du var med henne på rummet.
Vi pratade om hur du alltid presenterade oss som din brorsa eller syrra och hur vi, när de kollade konstigt och sa "ni är ju inte ens lika", fick förklara att det bara var bonussyskon vi var... Även när du inte är här får alla minnen oss att le och skratta. Du sprider så mycket glädje, du är så älskvärd. Du har efterlämnat så många lyckliga minnen, minnen som vi kan skratta till i ett helt liv. Idag, när vi satt där i bilen och pratade om dig blev jag varm i magen och kände det som att någon varsamt kramade om mitt hjärta. Din själ finns där i oss och ger oss så mycket. Och för allt det här, är allt vi kan göra nu att minnas dig och glädjas över allt du sagt och gjort.