Framsidan och baksidan med söta små knappar!
Ska ha den till snyggaste kjolen ever. Så fort det passar sig...

  
Han är ju söt som socker! I mitten med sin valpbok. Ja, lite mammig är jag kanske...

  
Fina sängen, pink for style och fina täcket från Hurtta.

Jag höll på att skratta ihjäl mig när Inger i stallet kom och sa att det stod om Klojjsan i hästmagazinet nr 1 2009. Här följer artikeln men dock med vissa tillägg från mig. (Dessa kommer i kursiva paranteser) Allt annat är direkt citerat.

"Jag dövar saknaden efter Evangelista med shopping. När jag tröttnat på det bestämmer jag mig för att provrida en liten pärla."

"Min hopphäst Evangelista, som skadades i våras, är nu avelssto hos en trevlig uppfödare i Roslagen. Själv tröstar jag mig med shopping. Ni anar inte hur mycket pengar man kan shoppa för när man inte har häst. Mycket shopping blir det. Shopping, shopping, shopping. Fast när den mest extrema shoppingkicken lagt sig känns det bara tomt. Jag saknar Evangelista!
En ny häst skulle kanske pigga upp, sa jag en dag till min man. Han höll inte med. Han påpekade hur mycket en egen häst kostade. Jag funderade ett slag och föreslog sedan att jag kanske skulle bli medryttare igen. Min man sken upp. Medryttare lät prisvärt. På internet hittade jag en häst som lät som en pärla, Khloé White Pearl, och jag var välkommen att provrida.
Lördag förmiddag packade jag in hela familjen i bilen och så åkte vi iväg på provridning. Och där stod hon, Khloé White Pearl. Eller rättare sagt: Den lilla vita pärlan. Hon var fem år och 157 cm. Själv är jag 181 cm. Evangelista är 173 cm." (Hon har vuxit, lillsnorpan. Hela två cm! )
"Min man tyckte att den lilla pärlan såg toppen ut. Snäll och foglig. Och ni kan ju bara föreställa er vad min dotter Medina tyckte. Tim var mest intresserad av kakpaketet som låg framme på ett bord intill ridbanan.
Ägarinnan hade haft hästen ute på foder och den hade nyss kommit hem." (Från mig! Haha! Skoj!) "Själv hade hon inte tid att rida henne. Jag undrade vem som hade ridit henne de senaste veckorna. Vi hade en tjej som var här och provred i torsdags, men hon åkte av, sa hennes man glatt. Han fick en sträng blick av sin fru.
Jag gjorde iordning den lilla pärlan och tog sedan ut henne i volten och satt upp. Jag skrittade ett varv på långa tyglar. Då kom två herrar förbi." (Undras om det kan ha varit LillAnders och Tony kanske? Eller Hasse?) "Du får bjuda på tårta om du ramlar av! Jag log lite, men förstod inte vad de menade. Den lilla hästen kändes rar och stabil."

"Tre meter senare stod hon rakt upp på två ben. Det gick så fort att jag inte hann bli rädd. Jag blev mest förvånad. Men lite vinglig kändes hon, vilket började oroa mig. Nere på marken fortsatte jag skritta framåt med långa tyglar, kanske hade hon bara fått en liten knäpp? Sedan brakade det loss. Hon sprang fram, bak och åt sidan, som en riktig rodeohäst. Hoppade upp och ned. Bockade och krumbuktade. Hennes små ben for hit och dit och det var bara en tidsfråga innan hon skulle snubbla och sätta sig på ändan. Eller att jag skulle ramla av." (Här kände jag inte alls igen henne och började tveka på om det var samma häst... Och sen mindes jag förra våren.) "Så fort hon lugnade sig en smula ropade ägarinnan att jag skulle sitta av. Jag hoppade av och lilla pärlan stod snällt bredvid mig, som om inget hade hänt. Ägarinnans man hämtade en lina för att longera det lilla stoet. Hon for runt som en oinriden unghingst.
Ägarinnan förklarade incidenten med att den lilla pärlan förmodligen bara var lite stallmodig. Hon hade knappt gått på tre veckor visade det sig.
Efter en kvart var det dags för mig att göra ett nytt försök. Vågade jag? Mina båda barn nickade ivrigt. Det här var spännande! Några hästägare hade samlats runt ridvolten. De försökte se sysselsatta ut, men jag misstänkte att de mest var sugna på tårta." (Dom där tanterna är alltid sugna på skvaller, det vet jag så väl. Och tårta går nog ner det med i deras korpulenta kroppar.)

"Jag satte mig försiktigt på hästen och skrittade ett par varv. Allt var lugnt. Jag prövade traven och det var inga problem. Hon var jättefin och gick med lång låg hals. Och så var det dags för galoppen - den alla väntade på. Var det en bra eller dålig idé? Det visade sig vara en utmärkt idé. Hon gick som en klocka. Otroligt mjuk och lätt i typen. Evangelistas raka motsats. Jag var förtjust. Hon var verkligen jättefin - om hon hade varit i min storlek." (Här tackar och bockar jag såklart, och tar åt mig äran för denna fina powny! Nästan samma ord som dom sa på utställningen. I rule!)
"Min man förstod ingenting. Det såg inte alls konstigt ut, sa han. Min man är tävlingscyklist. Jag frågade honom om han kunde tänka sig att tävla på en liten juniorcykel, men det kunde han förstås inte. Men det är ju en helt annan sak, påstod han.
Medina, min sjuåriga dotter som ska stå för klokheten i familjen sa: Du såg mindre ut på Evangelista, eftersom hon var lite mer större. Fyraårige Tim sa: Vem är Evangelista?" (Galen skrattattack, hur roligt var det inte?)

Som sagt, jag höll på att dö när jag läste detta! Hur ofta får man läsa om sin förra powny i hästmagazinet? Och höra hur hrmmm... bra (?) det gick efter hemkomsten. Jag skrattar så jag kissar på mig! Hoppas ni tyckte det var roligt också.

Sippisen har två bröder föresten. Här är en av dom. 
   
Så kul med lite bilder på hans "familia", ska försöka fixa fler.
Men till dess får ni njuta av denna tjocka vita!

Vart sjuk i tisdags. Och det var ju värdelöst minst sagt. Så jag åkte till mamma och fick mat och husrum. Samt te. Så här är jag fortfarande kvar. Lika sjuk, om inte än sjukare, sitter jag hela dagarna framför tv:n. Jag märker nu att det här med att ha hund är krävande för när man ligger och snorar i sängen under täcket och inte vill gå upp måste man det endå. För hunden måste ju ut. Om man inte vill ha kiss i sängen... Kanske inte så stora pinkfläckar från min lilla chihuahua men endå, det luktar ju inte mumms direkt. Så upp och hoppa och ut i snörusket.
Det blir ju inte några långpromenader kanske... Jag har faktiskt för det mesta varit så lat att jag slängt på honom hans täcke och satt på flexikopplet och hivat ut honom på gräset på baksidan medan jag själv gömt mig inne bakom den halvöppna dörren... I "värmen". I alla fall inte bitande kyla som ute. Och senare på dan när jag piggnat till något efter ett antal koppar te och några alvedon så har jag pallrat mig iväg 300-400 meter bort till skogen för att gå lite där så han får utlopp för lite extra energi. För annars river han huset. Eller i alla fall så gör han mig galen med sitt springande. Som idag... Vi var nyss ute på kissrunda och när vi kommer in vill jag vila. Men nej. Han vill busa. Så för att jag ska få det lugnt tar vi upp träningen med sitt, tass, ligg, rulla och kryp. Går mycket bra, han har helkläm på tre av dessa. Men till slut vill han göra nått nytt. Jag kör lite på "hoppa över mattes ben". Går bra. Sen far en sån där påsklämma i gult iväg över golvet. Så då kom Sippisen igång. Det var ju detta han ville göra! Leka apport. Så jag har alltså suttit och kastat en påsklämma till min chihuahua i 30 minuter. Godis var inte intressant alls. Han ville bara jaga påsklämman. Så var det med det.
Men nu är han i alla fall trött. Han ligger och sover i mitt knä nu, till slut. För först skulle han tugga på sin nya krokodil som han fick av mamma. Nått sånnt som är bra mot tandsten... Den är slemmig och beige nu, ser mest ut som en igelkottklump med gnagskador för tillfället. Han har haft tuggabstinens nämligen och varit på mammas matt-halkskydd. Nått gumminät som ligger under alla trasmattor. Mycket gott, trevligt tuggmotstång. En hit alltså.
Men nu blir det mer tv. Och sova för Sippi.
Natt natt!

Eftersom jag skrev lite om vad som händer när vi (jag) är och jobbar tänkte jag att idag blir det bilder från jobbet, fick 10 minuter tillgodo så då röck jag fram kameran och dokumenterade värre än en nybliven mamma...


 
I sadelkammaren softar Sippi när jag sliter.


  

Skorpan och Lillen i stallet. Skorpan och Anna dansar, Sippi vill också lära sig.


 
Sötnöt lever livet i stallet, här även gos med Cassi.


Till sist ut en sväng.

Sippisen har haft en aktiv dag idag. Det har vi i och för sig alla dagar men idag har han aktiverat sig själv. En vanlig dag ser ungefär ut såhär:

05:50 Vi går upp. Jag klär på mig, kastar ihop mina saker, kollar att nycklar mm är med och sen går vi ut. Jag lämnar alla grejer i bilen och sen går vi kisserundan.

06:15 Hoppar vi in i bilen och åker till Kungsängen. Sippi sover och jag håller på att somna. Det är för mörkt för att vara uppe och köra egentligen  men det har inte alla förstått.

06:45 Sippisen går med mig till Christinas stall när jag ska fodra, han sitter och kollar på knäppa Bosse och Freddie på betryggande avstånd för dom ska alltid sticka ut sina huvuden och försöka lukta på honom och det gillar han inte. Jag får alltid muta in honom där, dra i kopplet och gulligulla. Väl klara går vi ner i stora stallet där Cassi redan håller på för fullt. Sippi springer lös och helt frivilligt in med glada hoppsaskutt i stora stallet och hälsas välkommen av Marit och ibland även Åke, vår ena stallkatt som Sippi älskar att leka med. Åke är förståss inte lika fötjust men det struntar Sippi i. Vidare in i sadelkammaren där han lägger sig i sin fleecebädd och jag går och släpar ut alla hästar medan han tar en tupplur.

08:45 Fika. Jag öppnar sadelkammaren trött i kroppen men lite piggare i huvudet och ser Sippi liggandes på rygg. När jag ber honom komma tittar han på mig, viftar på svansen och kråmar sig. Han vill inte gå upp, han vill få kli på magen! Jag dricker kaffe och äter något om jag har. Eller om någon annan har något jag kan sno... Lillen äter också om han är hungrig, jag erbjuder i alla fall frukost.

09:00 Kisseväng på gräsmattan. Sedan upp till Christinas stall där Sppi får springa runt lös när jag mockar. Medan jag sliter  hjälper han gärna till. Bajsbollar, rullade i spån, som trillar utanför kärran samlar han ihop på ett av Christinas ulltäcken, det ser ut som att han springer runt med världens största kokosbollar i munnen. Han ränner runt och nosar massor också. Och äter hösilage. Och jagar Stina (stallkatt) som rusar till lofttrappan där hon får pussi kattmat. Sippi vill gärna ha han med, eller bara leka med Stina kanske, för svansen går som en propeller.
Jag får tacka gudarna för att det fortfarande inte har sprutat raketbränsle ur hans lilla bak...

10:30 Vi går till stora stallet. Sippi är överlycklig, nu finns Siv också här. Sippi ska leka igen. Siv är måttligt intresserad av annat än Marit och kattmat. Sippi drar ärevarv i stallet och sen tvingar jag in honom i sadelkammaren igen. Sovdags.

12:00 Lunch. Sippi vill inte ha sitt torrfoder. Han vill ha våran mat. Ibland slutar det med att jag får skälla på Cassi. Han får INTE äta vår mat. Men hon ger honom nog endå för jag har sett "men jag bara tappade" minen.

12:30 Kissrunda och sen vänta i sadelkammaren igen. Somnar som en stock. Jag drar in alla hästar.

14:00 Sippi och jag flyter runt i stallet och kräver allas uppmärksamhet. Vi pussar på hästar, pratar med ägare och kramas. Han äter lite mer hösilage och ibland jagar han  Siv eller Åke. Vi går ut och strosar i gräset, lillen käkar saker han hittar och jag andas frisk luft och tar det lugnt. Sen går vi in i stallet och pratar mer skit. Vi brukar bli kvar till 15:00 typ... Om vi är snabba...

Sen ligger vi lata i soffan resten av kvällen. För det har vi förtjänat.

                                                Hjärtat mitt fick ett nytt halsband som klär honom bra...

Vi har varit på jobbet hela dagen. Sippi har sovit i sadelkammaren och varit ute på promenad med Draken och Cassi en sväng. Han börjar verkligen känna sig hemma i lägenheten och på jobbet. Springer runt som en liten fjant i stallet och skäller på andra hundar som vågar sig in i hans stall. Där han är boss. Och i hans fikarum där bara han får vara. För att inte tala om hur han småmorrar om han hör någon utanför lägenhetsdörren... När jag läser detta inser jag att det nog är en bra idé att kolla på Ceasar ikväll. Måste komma ihåg det klockan åtta. Vi har mycket att lära, så vi frågar Kat om råd och tittar på Ceasar. Kat sa idag att jag inte var någon vidare ledare, men att det är lätt med små hundar. Jag vill inte ha en ättrig liten hund. Så vad gör jag när den här lilla skiten sätter sig på baken och vägrar gå när vi är på promenad? Jag tycker ju synd om honom, vilket jag antagligen inte borde, men jag snurrar in mitt känsliga hjärta i lite bubbelplast och rycker till i kopplet och går tills han börjar gå. Och så går vi. Jag känner mig elak, han blir sur. Men tur är det väl att han förlåter mig lika fort igen.


Hans fina täcken, och ett litet stickat täcke för riktigt kalla dagar.

Och eftersom han bara fryser när man går ut så har han ju täcke, inte kläder. Ett TÄCKE. Sånnt som hästar har. Som skyddar mot kyla och regn. Inte ett sånnt som gör honom riktigt utspökat "snygg". Alltså inte Paris Hiltons hund. Hur som helst är det så att han hatar täcket, för det betyder utgång. Och han vill helst inte gå ut. Han trivs bäst i soffan. Under en fleecefilt, en varm gosig filt nära mig. Eller i knät på rygg, med den lilla rosa magen i vädret.
Han är söt min lilla prins!


Sötaste råttan i världen!


Sköna sängen, där sussas de sött om nätterna.

Världens sötaste Sippi sover i min soffa.





Lillplutt!