Jag fick tillbaka alla mina gamla minnen idag när jag gick in och såg att jag fått en kommentar ifrån en person som jag inte hört av på hur länge som hellst. När jag såg det underbart otroligt roliga nicknamet så höll jag på att trilla av stolen. Och sen då, vart ligger falköping? (Var det så det hette föresten?) Jag har ingen aning, och inte visste jag att det var där du var. Jag trodde du var i skara. Eller är det i närheten? Får väl kolla eniro. Hur som helst trodde jag att vi hade mist dig. Vi pratade mycket om oss förr, efter vi varit och hälsat på året efter vi gick ut. Och vi pratade med dig så mycket vi kunde också men det rann liksom ut i sanden. Nu nämner vi det ibland ihop med gamla minnen. Vi saknar. Och sen skjuter vi bort det. Man ska inte älta heter det... My ass! Usch vad jag vill älta! Varför det vart som det vart. Varför pratar vi bara om hur vi INTE har pratat med dig? Varför är det ingen som vet vad du gör och vad som händer i ditt liv?
Jag har pratat med Nina. Massor. Vi sågs senast förra helgen och var i stallet ihop. Hon har en dum fuxmärr, tur att hon ska skicka hem den igen och ta en nordis istället. Den är hemsk nämligen. Sen handlade vi kvällsfrallor och godis. Åt framför tv:n med varm choklad och smoothies.
Ida träffade jag innan dess, men nu pratar vi ju ofta för hon har comviq nu. Tack gode gud för det! Och vi bor nästan grannar så jag brukar plocka upp henne efter jobbet så äter vi ihop eller bara fikar. Eller shoppar åt Sippi på Bromma Zoobutik. Vi bor i Solna nu. Hon med päron och jag själv.
Sara finns på internet och i telefonen. Allma är ett fettso, Minotaurus är stolt far snart. Till den finaste hopp-ponnyn i världshistorien. Bara så alla vet. Hon bor ju i ful-landet på andra sidan vattnet och lever livet som värsta partyprinsessan. Och hon är så himla vacker. All grå mus-attityd har försvunnit och blivit blond donna.
Men vart är du? Jag saknar dig! Jag kan inte berätta någonting om dig för jag vet ingenting. Så, älta älta, hur blev det så märkligt? Jag kan bara berätta hur vi hade det skrattandes i soffan eller hur rödgråten du var när jag klippte av ditt hår eller hur kul det var när vi var ute och körde med Troy i knät och Pexie springandes framför när du fyllde år. Sen är det stopp. Jag kan inte säga något om någon pojkvän som jag kan med Nina och Stefan, Ida och Ollie. Inget om drömjobbet som jag kan med Sara.
Jag vart helt nostalgisk och var tvungen att kolla på bilderna av oss dagen innan studenten, bilderna från när du och Pexie gick omkull i snön ute på åkern vid barackbacken, bilderna från självaste studenten och från när vi var hos dig på din födelsedag. Jag minns din min när vi kom från båten. Hur vi hade pratat om dig innan och undertiden och sedan efteråt. Du ska bara veta hur mycket vi saknar dig. Det är det vi nämner när vi snackar eller ses. Och sen säger vi inte mer, stämningen blir lätt lite nertonad då... Vi vill inte prata om det som gör oss nedstämda så vi byter snabbt ämne till senaste puddingen eller bästa såpan. Skämt åsido.
Så. Vad händer egentligen i ditt liv nu Julia??? Vi saknar dig din lilla jävel! Överge oss inte helt!