Kanske börjar min bergochdalbana spåra ur...
2012-04-13
Life
0
Är det verkligen meningen att man ska kunna finna så mycket glädje i vissa saker att man skulle bry sig om man inte gjorde det igen? Som att dricka kaffe på morgonen. I att gå ut och känna doften av skog i luften. Träna. Eller rida kanske... Lyssna på musik. Att tycka att någonting är så roligt att man inte kan vara utan det?
Jag kan inte komma på någonting jag inte skulle kunna vara utan. Visst kan jag säga att det finns saker jag inte kan leva utan. Men det är ju för att utan dom sakerna så skulle det inte ens vara lite värt att vakna på morgonen. Jag är ledsen, men jag kan liksom inte förstå. Jag har aldrig känt att livet är någonting så himla kul, att jag har så mycket som jag vill göra så att jag inte hinner med det under en livstid. Snarare tvärtom. Jag undrar vad jag ska göra med all tid. Hur jag ska få den att gå fortare. Visst finns det höjdpunkter, men samtidigt så känner jag inte någon extrem lycka under dessa. Jag vet inte... Jag trodde ingen kände sån extrem lycka över saker. Jag trodde att dom flesta, liksom jag, bara hängde på den här bergochdalbanan som kallas för livet.
Jag kan inte komma på någonting jag inte skulle kunna vara utan. Visst kan jag säga att det finns saker jag inte kan leva utan. Men det är ju för att utan dom sakerna så skulle det inte ens vara lite värt att vakna på morgonen. Jag är ledsen, men jag kan liksom inte förstå. Jag har aldrig känt att livet är någonting så himla kul, att jag har så mycket som jag vill göra så att jag inte hinner med det under en livstid. Snarare tvärtom. Jag undrar vad jag ska göra med all tid. Hur jag ska få den att gå fortare. Visst finns det höjdpunkter, men samtidigt så känner jag inte någon extrem lycka under dessa. Jag vet inte... Jag trodde ingen kände sån extrem lycka över saker. Jag trodde att dom flesta, liksom jag, bara hängde på den här bergochdalbanan som kallas för livet.
Kommentarer