I´m still broken
2012-04-02
Life
0
Konstaterar att det var väldigt länge sedan som jag kände just såhär. Jag är helt hyper. Jag vill inte sitta stilla. Känslan i kroppen är liksom onykter. Min hjärna lurar mig, gör så att det känns som att allting liksom gungar. Jag behöver min iPod, riktigt hög volym och sollentunas smågator. Gatulyktor, tomma trottoarer och bekväma skor. Jag behöver gå runt, helt utan sällskap, i flera timmar. Jag behöver vara ensam, men få utlopp för all rörelse som liksom pyr i mina celler... Här är det ingen vits. Jag behöver just ljuset, känslan av att vara ensam när alla andra har någon hos sig innanför spröjsade fönster där inne i värmen. Och det kan jag inte få här. Speciellt inte den här tiden på dygnet. Förr så kunde jag dra på mig skorna och bara gå. Gå i två, tre timmar och knappt se. Bara gå och känna. Och nu, nu får jag ingen ro. Jag blir bara arg och frustrerad. Den här ilskan gör mig galen. Och än värre är att inte kunna förklara varför jag blir så jävla arg. Jag bara.... Hatar.
Kommentarer