Flytta ut
2007-11-28
Life
Jag håller på att flytta. Flytta ifrån mitt ex.
Det låter så enkelt när jag säger det högt. Jag har sagt ordet flytta så många gånger att det känns tomt på något sätt... Men nu, när jag verkligen är på väg ut ur lägenheten, på väg ifrån min föredetta sambo, så sticker ordet till. Det liksom ilar när jag säger det. Men det är fortfarande inte verkligt, jag har ju ännu inte flyttat.
Men jag har packat, och det sista åker idag.
Men det märkligaste är anledningarna till att jag tycker det känns så tungt. Det har inte alls med honom att göra. Tyvärr. Det handlar bara om att jag vill ha den här friheten kvar. Jag vill fortsätta att ha nära till det jag haft i närheten - stallet, affären, tunnelbanan, festerna... Jag vill komma hem, se på film eller serier som han fixat speciellt för att jag vill se dem. Äta popcorn som han gjort när jag bett honom. Äta glass som han handlat åt mig. Det är alltså rent egoistiskt. Jag vill ha tillgång till den servicen som jag haft nu under ett och ett halvt år.
Och jag vet att det är illa, jag vet att det är fel. Det är tack vare dessa känslor som jag gjort slut, det är på grund av detta som jag nu ska flytta.
Så trots att det är så tungt och jag helst, av bekväma skäl, vill bo kvar, är jag nu alltså på väg därifrån.
Och trots att jag känner mig starkare än någonsin och har så mycket som jag vill göra (som jag kommer att göra) känns det som att jag har snurrat iväg totalt. Och jag tycker till och med att det är spännande. Roligt.
Jag är nöjd, jag känner det i hela kroppen. Jag känner mig ny.
0
Det låter så enkelt när jag säger det högt. Jag har sagt ordet flytta så många gånger att det känns tomt på något sätt... Men nu, när jag verkligen är på väg ut ur lägenheten, på väg ifrån min föredetta sambo, så sticker ordet till. Det liksom ilar när jag säger det. Men det är fortfarande inte verkligt, jag har ju ännu inte flyttat.
Men jag har packat, och det sista åker idag.
Men det märkligaste är anledningarna till att jag tycker det känns så tungt. Det har inte alls med honom att göra. Tyvärr. Det handlar bara om att jag vill ha den här friheten kvar. Jag vill fortsätta att ha nära till det jag haft i närheten - stallet, affären, tunnelbanan, festerna... Jag vill komma hem, se på film eller serier som han fixat speciellt för att jag vill se dem. Äta popcorn som han gjort när jag bett honom. Äta glass som han handlat åt mig. Det är alltså rent egoistiskt. Jag vill ha tillgång till den servicen som jag haft nu under ett och ett halvt år.
Och jag vet att det är illa, jag vet att det är fel. Det är tack vare dessa känslor som jag gjort slut, det är på grund av detta som jag nu ska flytta.
Så trots att det är så tungt och jag helst, av bekväma skäl, vill bo kvar, är jag nu alltså på väg därifrån.
Och trots att jag känner mig starkare än någonsin och har så mycket som jag vill göra (som jag kommer att göra) känns det som att jag har snurrat iväg totalt. Och jag tycker till och med att det är spännande. Roligt.
Jag är nöjd, jag känner det i hela kroppen. Jag känner mig ny.
Kommentarer