Jag önskar jag kunde
2011-10-03
Life
0
Jag tittar upp, möter små droppar mot min hud. Känner dom. Svala, mjuka. Det ger mig ro att bara gå där i regnet. Bredvid mig traskar en vit, stor och hårig nalle. Han buffar min arm, letar med mulen efter en liten bit morot i min hand. När jag tittar in i dom stora svarta ögonen känner jag ett lugn. Han får mig att le. Lilla hjärtat följer med oss ut, han hoppar från den ena grästuvan till den andra med svansen glatt viftandes. Vi traskar grusvägen ner - utväxlar kärlek, förtroende och vänskap. Med handen mot hans hals känner jag mig hel. Jag glömmer bort all smärta inuti när jag ser hur han kastar sig iväg i galopp i det gröna gräset. Jag och hjärtat tittar på varandra och sedan tillbaka på Bally. Glada goa Bally utan några bekymmer i sin värld. Det är som terapi, att bara få gå där i tystnaden och njuta av att bara vara. Men ibland kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket som gått fel. På hur mycket det finns att sakna och på hur ont det gör att tänka på det. Någonting inuti smärtar så mycket att jag slutar andas för en stund. Jag saknar, jag ångrar och jag våndas. Jag vill backa bandet och ändra på saker. Jag vet att det inte går, men jag vill.
Kommentarer