En liten dos glädje
2011-10-21
Life
0
Min sol lyser genom blåa ögon just nu. Jag ser på ett snällt ansikte som på något sätt lugnar mig, som förstår ungefär hur jag känner och som kan peka åt vilket håll som är framåt. Det går inte fort att bli lycklig, det vet jag, men jag börjar tro på att man kan bli det. I dina fotspår känns det helt plötsligt som en möjlighet. För jag har skrattat hela vägen från tårna, jag har skämtat på riktigt igen och jag har förstått att det finns glädjeämnen kvar på den här jorden. Och när du tar min hand, lägger den på ditt bröst och säger "det här är en bröstmuskel" så kan jag bara inte sluta skratta. Inte för att det egentligen är särskilt roligt, utan för att jag känner saker igen. Det pirrar i magen och jag kan helt enkelt inte bortse från det. Totalt löjligt, men ändå så fantastiskt. Ibland finns glädje i så knäppa saker.
Kommentarer