You try to take the best of me...
2011-02-17
Life
0
Jag försöker inse att det finns vissa saker jag borde göra, det är bara så svårt att få det gjort. Och att gå med på vad man borde göra för man liksom förnekar det. Man vill inte behöva ta tag i det. Men till slut måste man ju. Jag inser att det inte går att fly från det. Det suger. Så jag ska, snart. Jag ska ta tag i det. Till dess ska jag tänka på hur.
Det är bara det att utan min drog skulle det inte kännas särskilt meningsfullt att göra det jag bestämt mig för att göra. På något vis skulle vitsen med skolan, vännerna och livet i allmänhet kännas tyngande istället för givande. Det skulle nästan kännas lite som att någon dog, försvann. Jag önskar att man bara kunde skrika bort problemen, be dom dra åt helvete. Men det fungerar inte så. Istället måste jag komma på ett sätt att tackla dem på, jag måste arbeta med mig själv och gå ifrån problemen som förföljer mig. Hela ansvaret hamnar på mig. Utifrån det här känns det som att jag skulle kunna förstå den som är beroende. Djupa inre känslor är som droger, dom tar tag i dig med ett järngrepp och vägrar släppa taget. Det krävs att du krossas till grus eller löses upp till kondens.
Det är bara det att utan min drog skulle det inte kännas särskilt meningsfullt att göra det jag bestämt mig för att göra. På något vis skulle vitsen med skolan, vännerna och livet i allmänhet kännas tyngande istället för givande. Det skulle nästan kännas lite som att någon dog, försvann. Jag önskar att man bara kunde skrika bort problemen, be dom dra åt helvete. Men det fungerar inte så. Istället måste jag komma på ett sätt att tackla dem på, jag måste arbeta med mig själv och gå ifrån problemen som förföljer mig. Hela ansvaret hamnar på mig. Utifrån det här känns det som att jag skulle kunna förstå den som är beroende. Djupa inre känslor är som droger, dom tar tag i dig med ett järngrepp och vägrar släppa taget. Det krävs att du krossas till grus eller löses upp till kondens.
Kommentarer