Ankkii -

Jag kan inte ens gå Utan din luft i mina lungor

2011-12-31

Jag faller också. Och jag faller hårt. Men samtidigt har jag en sjuk självkontroll. Jag får bara inte tappa kontrollen över vare sig min kropp, min vilja eller förmågan att styra över mina känslor. Jag kan blunda för svartsjuka, kontrollbehov och ett skrikande hjärta. Det finns många gånger då jag känner mig oförmögen att röra mig utan att se honom, röra honom. Jag kan sätta mig i soffan och sjunga med i Kents "Utan dina andetag" och undra just det, vad är jag utan dina andetag?
För alla gånger som jag blir förälskad och faller, så känns det på samma sätt. Inuti är det så helhjärtat och utanpå är allt så dolt. Det är så det är, det är så jag funkar. Men ibland så tillåter jag mig att släppa loss allt, och då är det så det känns.

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

Kommentarer