Ofta kan jag önska att jag vore någonting mer. Att jag var smalare, att jag var vackrare, enastående och någon som folk vände sig efter. Vara uppseendeväckande och spektakulär. Att jag syntes bland folk och inte bara var ordinär. Eller att jag var grymt bra på någonting, att jag skulle bli sedd av fler människor förutom de som ser mig nu - mina vänner och bekanta. Jag skulle vilja vara någon. Speciell.
Men hur skulle livet egentligen bli om man syntes hela tiden? Och jag inser ganska snart att jag verkligen inte vill bli sedd på det sättet. Jag minns när jag var yngre och såg upp till någon, var förälskad i någon. Jag visste minnsann precis hur dom var, jag kände dom. Och dom hade det alltid så mycket bättre än mig. Dom var vackra, smarta och kända.
Men det är nog verkligen just så ytligt som vi tror när vi försöker inse, förstå... Vart hittar man människor som vill lära känna dom på riktigt och inte bara ser en roll? Någon med ett vackert yttre eller med en påhittad personlighet? Tänk att leva under omständigheten att varje gång du träffar någon helt ny så ser den personen dig som någon den redan känner, någon som denne vet allting om. Hur du är som person, vart dina leverfläckar sitter och vilken din favoritplats är... I den där nya filmen är du sådan i alla fall, i den där intervjun sa du så. Förstå hur besvärande det måste vara att aldrig kunna vara helt ny för någon?

För mig är det ju såklart svårt att förstå, jag är ju ny varje gång jag träffar någon jag inte känner. Jag har alltid nya tillfällen att presentera mig utifrån hur jag vill bli uppfattad av den andra parten. En redan känd person har inte det, det finns alltid en karaktär kvar. En roll. Information om favoritmusik, film, mat och färg. Ändrar du dig från gång till gång är det ju någonting fel i informationen?
För mig är det en frihet att kunna ändra mig efter vem jag träffar, och det handlar inte om att jag ska forma mig utefter någon annan utan att jag ännu ändrar mig så mycket varje dag, jag vet ännu inte riktigt vem jag är, vad jag tycker om eller hur jag vill vara. Jag är annorlunda varje dag, jag förändrar mig och ändrar tillbaka, finner någonting jag trivs med eller förskjuter någonting jag inte gillar med mig själv.

Jag kan drömma och fantisera, men jag är trots allt inte intresserad av att leva i en mall av mig själv. Hur vacker, spektakulär, perfekt och underbar jag än skulle vara.

Tjejen som alla skulle kunna likna sig vid.
Själv tycker jag nog att hon är för...
 perfekt för att jag ska kunna känna mig som henne.