Den där bekväma känslan
Just nu är det en känsla av bekvämlighet i min kropp. Jag är liksom ganska nöjd med hur allting är.
Visst, jag önskar att det var ljusare ute och att jag kunde vara utomhus om dagarna, men jag gillar fortfarande den här känslan... Det är svårt att förklara helt hur jag menar för det är så mycket jag vill ändra på egentligen, jag vill bo i en egen liten lägenhet, ha min stora säng i stället för den här pissiga lilla obekväma skitsängen....
Jag vill jobba utomhus, jag vill rida massor. Ja, det är mycket man vill. Men trots det så har jag inte längre så bråttom att få allt det där just nu, för just precis nu är jag nöjd med att ha det så här. Jag har jobb, jag har möjligheten att åka och rida ibland, jag har mina vänner relativt nära, Sippi som gör mig glad (framförallt över att han inte gillar att gå ut i regnet...) varje dag när jag kommer hem från jobbet. Jag har D. Det är bra, suveränt faktiskt. Ibland rullar det på rätt bra.