Oj vad jag är trött! Två busfrön röjer mig till sömns om kvällarna efter sista kvällspromenaden... Och Sippson vaktar. Och vaktar! För Nilsson kan ju komma bort eller bli bortrövad eller helt enkelt inte bli tillräckligt påhoppad. Sippson gillar att HOPPA på honom. Rätt på, med en duns. Bom! Och Nilsson rullar varv på varv på varv. Tills han är dammig eller full med löv. Och jag är den där matten som försöker hålla koll på två busiga hundar och misslyckas totalt... Dom springer än hit, än dit. Och jag hänger i änden på vardera koppel. Helt slut och med en hembakad limpa från Lina i handen. Vi träffar män med pizzor i famnen som pratar och frågar och hälsar. Sippi skäller ut dem och försöker sedan bryta sig in i den väldoftande pizzaförpackningen. Nils gömmer sig mellan mina ben och vill INTE säga hej till pizzamänen. Så lika men ändå så olika. Jag ser alla Sippisens "baby-fasoner" i  Nissen men ännu mera baby! Hans ben som vobblar runt och framåt, den galna sprintgaloppen och fnysningarna som kommer var sekund. Det är underbart med valp! Om man bara slapp den där delen då lillskiten absolut inte ska göra någonting ute men sedan, när man står i duschen, så ska man minnsann båda göra nummer ett och två. DET är värdelöst. Men det löser sig väl... Jag får helt enkelt kämpa lite. Tid tar det. Men till slut går det ju.