Tankesnurr
Idag har jag städat. Dammsugit och dammtorkat. Och så har jag sorterat lite bland mina papper då jag har en tendens att samla på mig en herrans massa skit. Allt kan vara intressant senare och kan man gömma det i en låda så behålls det... Men i alla fall. Jag hittade en gammal text jag skrivit, denna lilla text handlade om en gammal kärlekshistoria i mitt liv, mycket känslor och överdriva beskrivningar i all ära. Satt och läste som bäst när tanken på "honom" dök upp i mitt huvud. Det är alltså en helt annan kille som dyker upp i mina tankar. Han med stort H. Han som jag alltid haft en miljon knepiga och jobbiga känslor för. Honom som jag varit löjligt förälskad i sedan jag var nio år. Honom. Han.
Varför är det så fruktansvärt svårt att glömma den första stora kärleken?
Jag kommer aldrig glömma, jag kommer alltid ha svårt att gå vidare utan att jämföra. Vet inte ens om jag kan tänka mig att ha en relation med någon för en längre tid, för hela livet. Inte när det inte är HAN. Det spelar ingen roll hur han ser ut. Hur han ändrat sig. Hur han är. Det finns alltid där endå. Sedan det tog slut 2003 har vi setts några gånger. Vi har inte direkt försökt igen, vi har bara visat att vi är där. Att vi lever. Att vi finns. Att det inte är över. Det kommer aldrig att vara över. Det finns alltid i bakhuvudet. Så kommer det alltid att vara. Det sitter i. Det finns där. Jag kommer nog alltid att finnas där. Jag kommer vara den som fångar upp honom om han faller tillbaka ett steg, jag kommer vara den som alltid kommer ha koll på honom, se att han mår bra. För det är så viktigt.
Det låter verkligen som att jag inte släppt honom alls... Men trots allt detta vill jag inte vara med honom. Jag vill inte att det är vi som lever ihop för det skulle aldrig vara en fungerande lösning. Jag har liksom släppt honom men samtidigt vill jag inte släppa helt. Märkligt. Obehagligt? Konstigt...
Till slut går man ju mer eller mindre vidare.
Jag har gått vidare. Jag har träffat nya. Jag är inte bunden till någon just nu men jag är inte obunden heller. Jag har mitt och han har sitt. Han har en ny, han är snart pappa. Fullt upp. Alla har vi fullt upp, men ibland är det skönt att tänka tillbaka. Leka lite med tanken på hur det skulle kunna ha blivit om man gjort allt man inte gjort. Så är det.