Bejjur och knäppa män
2008-03-25
Life
0
Idag har det varit Beijerdag (eller Bejjurdag som jag och Anna säger...). Detta innebär, för alla som inte vet det, mycket hårt slit. Jag har suttit (håll i er nu!) helt stilla i åtta timmar! That is hard work people! Eller kanske inte... Men det är så himla tråkigt att sitta stilla! Och så blir man en tjockis av att sitta där också. För vi har personalrabatt. Och en coca-cola kostar bara fyra kronor. Och en kexchoklad kostar bara fem kronor typ. Och det är billigt när man är hungrig. Jag försöker att inte köpa något, men inbland behöver man en sockerkick för att det är så stillasittande så att hjärnan somnar. Det enda roliga är faktiskt när det kommer en GLAD kund. För någon vecka sedan till exempel...
Då var det en mycket trevlig kund som steg in i butiken och bad om att få hjälp att hitta "den här skruven" som han då höll fram framför min näsa.
Mimmi spanade över min axel och sa; "jaha, och vad är det för skruv då?".
"Jadu, ska inte ni veta det? Det står ju "fråga någon som vet" på era tröjor."
"Nädå," sa jag, "vi sitter bara i kassan, inte håller vi på med skruvar och sånnt..."
"Jaha ja, och hur fick du jobbet här då?" "Genom att le och blinka med ögonfransarna?" sa han till mig och log stort.
"Jojjomennsan serru, och det är så jag kommer ur den här kniviga sitsen, att jag inte kan något om detta, också."
Han bara skrattade och gick runt med ett stort fett leende under sin resterande vistelse i butiken. Detta inträffade för övrigt mitt i stängningstid och när jag höll på som bäst att låsa alla dörrar så går han förbi, glad i hågen och ropar glatt; "hej då då snygging!"
Det är kul när folk är glada. När dom ler och skrattar, har roligt helt enkelt.
För att helt byta ämne. Patrik har varit uppe i snöland i helgen (Dalarna för dom som undrar) och åkt snowboard med sin familj och Ingerid. Det är Patriks kompis från deras lägenhetskomplex aka. studenthemmet. Eller som dom säger; Esplanaden. Fett najjs tycker han som var borta (och ledig!) fredag, lördag, söndag och måndag. Själv fick jag jobba fredag, lördag och måndag... Och så var jag ute med Elin, den nya medryttaren, och red en tur. Lånade Mammi! Hur som helst. När jag kommer hem tror jag ju att det första han vill, precis som jag, är att ses. FEL!!! Oj så fel! Han skulle minnsan hem till Ingerid och äta. Och sen skulle han köra hit och dit och sen skulle han hämta henne och hejj och hå. Whut?!?!?! Nä, nu... Fy vad arg jag vart! Tvingade honom att masa sig hem till mig för att ses lite snabbt bara. Det är ju knappast något krav? Det här med killar är då inte min grej... Och när det gäller ikväll får vi se... Idag ska han träffa mamma... Vart fan ska detta sluta? Vad har jag egentligen gett mig in i?!?!?
Då var det en mycket trevlig kund som steg in i butiken och bad om att få hjälp att hitta "den här skruven" som han då höll fram framför min näsa.
Mimmi spanade över min axel och sa; "jaha, och vad är det för skruv då?".
"Jadu, ska inte ni veta det? Det står ju "fråga någon som vet" på era tröjor."
"Nädå," sa jag, "vi sitter bara i kassan, inte håller vi på med skruvar och sånnt..."
"Jaha ja, och hur fick du jobbet här då?" "Genom att le och blinka med ögonfransarna?" sa han till mig och log stort.
"Jojjomennsan serru, och det är så jag kommer ur den här kniviga sitsen, att jag inte kan något om detta, också."
Han bara skrattade och gick runt med ett stort fett leende under sin resterande vistelse i butiken. Detta inträffade för övrigt mitt i stängningstid och när jag höll på som bäst att låsa alla dörrar så går han förbi, glad i hågen och ropar glatt; "hej då då snygging!"
Det är kul när folk är glada. När dom ler och skrattar, har roligt helt enkelt.
För att helt byta ämne. Patrik har varit uppe i snöland i helgen (Dalarna för dom som undrar) och åkt snowboard med sin familj och Ingerid. Det är Patriks kompis från deras lägenhetskomplex aka. studenthemmet. Eller som dom säger; Esplanaden. Fett najjs tycker han som var borta (och ledig!) fredag, lördag, söndag och måndag. Själv fick jag jobba fredag, lördag och måndag... Och så var jag ute med Elin, den nya medryttaren, och red en tur. Lånade Mammi! Hur som helst. När jag kommer hem tror jag ju att det första han vill, precis som jag, är att ses. FEL!!! Oj så fel! Han skulle minnsan hem till Ingerid och äta. Och sen skulle han köra hit och dit och sen skulle han hämta henne och hejj och hå. Whut?!?!?! Nä, nu... Fy vad arg jag vart! Tvingade honom att masa sig hem till mig för att ses lite snabbt bara. Det är ju knappast något krav? Det här med killar är då inte min grej... Och när det gäller ikväll får vi se... Idag ska han träffa mamma... Vart fan ska detta sluta? Vad har jag egentligen gett mig in i?!?!?
Kommentarer