Utlämnad
2008-06-01
Life
0
Ibland är man så himla glad. Det sprätter av lycka i kroppen och det känns inte som att man kan må bättre. Allt är inte enkelt men man är lycklig, man är glad, man lever i hela kroppen. Allt det där fina. Underbara. Sen krossas det. Jag är tom inuti, mitt hjärta är urplockat och stampat på sedan i torsdags.
Det var ju bara en dag som alla andra, men helt plötsligt hade den underbara kvällen förvandlats till ett helvete. En promenad i värmen, ett samtal till Nina och ett missförstånd så var allt över. Han var så arg. Jag vet fortfarande inte för vad... Min arm bultar och apelsinjuice flyger över hela gatan. Jag fattade ingenting och var totalt chockad. Vad hände? Försökte resonera, prata ut. Ingenting hjälper... Det känns som att hjärtat ligger på backen och bultar, helt öppet och oskyddat ligger det där. Och jag kan bara se på medan det blir stampat på. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att det var så här det skulle bli...
Och nu kan jag inte släppa det. Honom. Det är sjukt vad lite kärlek kan göra. Jag känner mig som ett pucko. Samtidigt som jag aldrig mer vill se eller höras tala om honom vill jag inte vara utan allt som har med honom att göra. Jag önskar att det vore lika lätt att radera känslor ur sitt hjärta som det är att radera nummer ur mobilen. Poff så finns dom inte mer... Vad lätt livet skulle vara då.
Men, sedan jag kastat mig omkring i fredags och allt var definitivt i lördags har jag varit på flykt undan mina känslor. Jag har sovit bort lördagen, försökt glömma tillsammans med Åsa på kvällen (gick inte så bra då jag såg honom i en bil redan på väg till henne...) och imorse gick jag upp tidigt för att åka till Törnby och hälsa på och hämta mitt tjej-paket från Monica. Gick en promenad, lättade mitt hjärta. Kände mig måttligt mycket sämre (???), åkte hem till far, drog till hans jobb, fixade Krilles studentplakat, åkte till Kista, shoppade gåvor till Krille, åkte hem till far igen. Sen åkte jag hem och hamnade här. Framför en kärleksfilm, med en kärleksbok. Och lite kärleksmusik. Dåligt mår man ju verkligen när det mosas upp kärlek i ansiktet på en när man helst bara vill slippa allt som har med ordet att göra.
Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande. Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek. (http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rlek)
Undras vad det är jag lider av?
Det var ju bara en dag som alla andra, men helt plötsligt hade den underbara kvällen förvandlats till ett helvete. En promenad i värmen, ett samtal till Nina och ett missförstånd så var allt över. Han var så arg. Jag vet fortfarande inte för vad... Min arm bultar och apelsinjuice flyger över hela gatan. Jag fattade ingenting och var totalt chockad. Vad hände? Försökte resonera, prata ut. Ingenting hjälper... Det känns som att hjärtat ligger på backen och bultar, helt öppet och oskyddat ligger det där. Och jag kan bara se på medan det blir stampat på. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att det var så här det skulle bli...
Och nu kan jag inte släppa det. Honom. Det är sjukt vad lite kärlek kan göra. Jag känner mig som ett pucko. Samtidigt som jag aldrig mer vill se eller höras tala om honom vill jag inte vara utan allt som har med honom att göra. Jag önskar att det vore lika lätt att radera känslor ur sitt hjärta som det är att radera nummer ur mobilen. Poff så finns dom inte mer... Vad lätt livet skulle vara då.
Men, sedan jag kastat mig omkring i fredags och allt var definitivt i lördags har jag varit på flykt undan mina känslor. Jag har sovit bort lördagen, försökt glömma tillsammans med Åsa på kvällen (gick inte så bra då jag såg honom i en bil redan på väg till henne...) och imorse gick jag upp tidigt för att åka till Törnby och hälsa på och hämta mitt tjej-paket från Monica. Gick en promenad, lättade mitt hjärta. Kände mig måttligt mycket sämre (???), åkte hem till far, drog till hans jobb, fixade Krilles studentplakat, åkte till Kista, shoppade gåvor till Krille, åkte hem till far igen. Sen åkte jag hem och hamnade här. Framför en kärleksfilm, med en kärleksbok. Och lite kärleksmusik. Dåligt mår man ju verkligen när det mosas upp kärlek i ansiktet på en när man helst bara vill slippa allt som har med ordet att göra.
Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande. Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek. (http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rlek)
Undras vad det är jag lider av?
Kommentarer