Tillbakablick
2008-06-15
Life
0
Igår raderade jag ditt nummer. Nu har jag lagt allting på hyllan för ett tag. Det känns bra. Konstigt, men bra. Känns bra att ha vänner som bryr sig. Nina som alltid säger att det är bra att du inte finns kvar. Ida som säger att du är en skit. Alla andra håller ju med såklart... Så är det. När något ska bli bra är det nödvändigt att nära vänner bekräftar att man klarar sig bäst utan den man mest av allt vill ha. Sen att jag inte alls håller med är en helt annan sak. Men bättre känns det i alla fall. Att vara fri och glad har jag inte direkt vart bortskämd med på sistone men nu så börjar det arta sig. Jag har sett att det finns hur mycket som helst runt omkring, människor att lära känna och tycka om.
Var igår inne och besökte X-ens dunkla värld. Träffade på bilder på något riktigt snyggt. Och såklart några mindre snygga... Men roligt var det. Vad kul man kan ha på Facebook alltså. Man kan rota runt bland en massa mumsiga gamla flammor eller sitta och skratta åt vad man hängt med en gång i tiden. Igår var det faktiskt tillbakablick till mitt liv 2003. Alltså fem hela år sedan. Om jag tyckte livet var tufft då är det ingenting emot hur det är nu. Inte nog med att man ska få till sitt "love-life" utan man ska hålla reda på pengar, boende, jobb med mera. Livet är inte enkelt alltså. Men kul endå.
Det finns så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill uppleva. Ska iväg i sommar, ta mig till solen i vinter. Bara leva livet, passa på medans man inte har en massa problem. Sen ska jag se till att följa min egen väg. Jag ska inte låta någon eller något komma emellan mig och det jag vill göra. Jag ska inte dela min väg, den är bara min och jag vill färdas längs den själv. Sen kanske jag gör några pitstops på vägen men i huvudsak ska det gå utan en massa onödiga uppehåll. Jag har endå förlorat min stora kärlek för massor av år sedan så vad spelar det för roll? Kan jag inte få det att funka trots att våra vägar korsas gång på gång är det nog inte meningen att det ska bli på det sättet.
Tänk bara att vi möttes som småskitar 1996. Då gick jag i trean. Det är märkligt att vi sedan dess alltid har krockat in i varandra. Efter all puppylove var vi tillsammans på "riktigt" 2002-2003. Senast vi sprang på varandra var hösten 2007 när jag hade vart ute i stan och han betalade min taxi hem till honom. Det är över 11 år. Vi har verkligen levt på varsin kant men helt plötsligt trampat in på samma stig. Jag tror aldrig att vi riktigt kommer komma ifrån varandra. Undras när vi kommer krocka in i varandra nästa gång?
Var igår inne och besökte X-ens dunkla värld. Träffade på bilder på något riktigt snyggt. Och såklart några mindre snygga... Men roligt var det. Vad kul man kan ha på Facebook alltså. Man kan rota runt bland en massa mumsiga gamla flammor eller sitta och skratta åt vad man hängt med en gång i tiden. Igår var det faktiskt tillbakablick till mitt liv 2003. Alltså fem hela år sedan. Om jag tyckte livet var tufft då är det ingenting emot hur det är nu. Inte nog med att man ska få till sitt "love-life" utan man ska hålla reda på pengar, boende, jobb med mera. Livet är inte enkelt alltså. Men kul endå.
Det finns så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill uppleva. Ska iväg i sommar, ta mig till solen i vinter. Bara leva livet, passa på medans man inte har en massa problem. Sen ska jag se till att följa min egen väg. Jag ska inte låta någon eller något komma emellan mig och det jag vill göra. Jag ska inte dela min väg, den är bara min och jag vill färdas längs den själv. Sen kanske jag gör några pitstops på vägen men i huvudsak ska det gå utan en massa onödiga uppehåll. Jag har endå förlorat min stora kärlek för massor av år sedan så vad spelar det för roll? Kan jag inte få det att funka trots att våra vägar korsas gång på gång är det nog inte meningen att det ska bli på det sättet.
Tänk bara att vi möttes som småskitar 1996. Då gick jag i trean. Det är märkligt att vi sedan dess alltid har krockat in i varandra. Efter all puppylove var vi tillsammans på "riktigt" 2002-2003. Senast vi sprang på varandra var hösten 2007 när jag hade vart ute i stan och han betalade min taxi hem till honom. Det är över 11 år. Vi har verkligen levt på varsin kant men helt plötsligt trampat in på samma stig. Jag tror aldrig att vi riktigt kommer komma ifrån varandra. Undras när vi kommer krocka in i varandra nästa gång?
Kommentarer