Utan självrespekt, utan vett
2008-07-21
Life
0
Känslor. Jag försöker trycka undan dem. Försöker att inte visa dem. Låta bli att känna. Men ibland kan man inte hindra sig själv. Jag är lite mesig, jag är lite känslig. Men jag biter ihop rätt bra. När jag ringer och du inte svarar i andra änden känns det dåligt. Kanske är det löjligt men det är så jag känner. Kanske menar du ingenting med det men jag inbillar mig att du gör det. När jag träffar nya killar är det bara du som dyker upp i mitt huvud. Jag ler, skrattar och är flirtig för att sedan tvärvända och bara dissa. Jag beter mig illa mot nya trevliga människor för att jag kommer på mig själv med att sitta och tänka på dig och därmed inse att jag inte kan gå vidare. Inte nu.
Precis i denna stund känner jag ett väldigt behov av att höra din röst. Skulle jag prata med dig nu skulle jag antagligen dra grova skämt, driva med dig och skratta. Allt för att övertyga dig om att mitt liv inte alls är tungt. Jag mår utmärkt. Men tack vare min rättframhet och även för att jag vill ge dig dåligt samvete skulle jag säga att "jag är bra på det här" om du sa att det låter som att jag mår bra. Jag är bra på att fejka att jag mår bra. Och du skulle direkt förstå vad jag menade och jag skulle ha fått dig att må lite sämre. Kanske få dig att be om ursäkt och låta lite nedstämd. Och jag skulle känna mig bättre på insidan tills jag märkte att jag sårat dig. Den person som jag är kär i.
När jag träffar dig och dina kompisar är jag extra flirtig. Både mot dig, fast väldigt skämtsamt, och mot dina vänner. Då mer seriöst. Jag är falsk. Jag vill att du ska visa en reaktion när jag stöter på dina polare. Jag kan vara extremt övertydlig. Jag kan nästan vara påträngande för att få någon typ av reaktion. Jag har helt tappat min självrespekt. Nu när jag sitter här och skriver är det nästan så att jag spyr på grund av mitt beteende. Jag skulle kunna sitta här och lova mig själv att jag minnsann inte ska göra om det. Men jag vet ju att så länge jag känner som jag gör för dig kommer jag inte sluta. Jag kommer istället driva det hela alldeles för långt. Jag vet. Är det något jag vet så är det att jag känner mig själv. Jag vet hur jag funkar. Jag är inte alltför olik andra tjejer och dom är inte alltför olika mig. Sen är kanske jag extrem.Jag vet inte. Men så här är i alla fall jag funtad.
Believe it or not...
Precis i denna stund känner jag ett väldigt behov av att höra din röst. Skulle jag prata med dig nu skulle jag antagligen dra grova skämt, driva med dig och skratta. Allt för att övertyga dig om att mitt liv inte alls är tungt. Jag mår utmärkt. Men tack vare min rättframhet och även för att jag vill ge dig dåligt samvete skulle jag säga att "jag är bra på det här" om du sa att det låter som att jag mår bra. Jag är bra på att fejka att jag mår bra. Och du skulle direkt förstå vad jag menade och jag skulle ha fått dig att må lite sämre. Kanske få dig att be om ursäkt och låta lite nedstämd. Och jag skulle känna mig bättre på insidan tills jag märkte att jag sårat dig. Den person som jag är kär i.
När jag träffar dig och dina kompisar är jag extra flirtig. Både mot dig, fast väldigt skämtsamt, och mot dina vänner. Då mer seriöst. Jag är falsk. Jag vill att du ska visa en reaktion när jag stöter på dina polare. Jag kan vara extremt övertydlig. Jag kan nästan vara påträngande för att få någon typ av reaktion. Jag har helt tappat min självrespekt. Nu när jag sitter här och skriver är det nästan så att jag spyr på grund av mitt beteende. Jag skulle kunna sitta här och lova mig själv att jag minnsann inte ska göra om det. Men jag vet ju att så länge jag känner som jag gör för dig kommer jag inte sluta. Jag kommer istället driva det hela alldeles för långt. Jag vet. Är det något jag vet så är det att jag känner mig själv. Jag vet hur jag funkar. Jag är inte alltför olik andra tjejer och dom är inte alltför olika mig. Sen är kanske jag extrem.Jag vet inte. Men så här är i alla fall jag funtad.
Believe it or not...
Kommentarer