Raggningshysteri AB
Till att börja med, jobben.
Jobb nummer ett är förhoppningsvis mitt. Vet säkert imorgon. Men tills dess får jag hoppas att det är så. För det verkar som så.
Är det så, och jag gillar detta jobb, så har jag snart en trevlig lön som kommer till mig varje månad.
Jippi!!!
Jobb nummer två är ännu osäkert. I början av nästa vecka så får man veta lite mer säkert hur det går med det.
Men det är i alla fall bara ett extra-jobb. Jag menar, det går att hitta andra sådana.
Så vi får väl se hur mycket pengar jag kan räkna med, jag har ju som sagt inga klara besked ännu...
Men nu är det dags att prata utgång.
Igår.
Jag och Jenny skulle ut på ett litet hak i centrala sumpan (very impressive, I know...) med ett gäng snubbar vi känner. Mer noga räknat, fem stycken trevliga grabbar. Och vi två.
Så förfest hos en av dessa. Najjs!
Vi möter upp vid konsum, gänget ska köpa groggvirke. Sprite och Juice för hela slanten. (Jag fattar mig inte på denna typ av dryck, det smakar skunk...).
Jag får mycket konstiga blickar, och jag fattar att det är mina kläder. Dessa grabbar känner nämligen mitt ex, och att jag ska ut och "visa upp mig" är för dom ett stort, fett NO NO.
Så med ett blaffigt skavsår på högerhälen och ett gäng fundersamma killar gåendes bakom mig haltar jag hem till J för att sätta på flera plåster och ta nått glas vin.
Så efter några plåster, 3 glas vin och några apelsinchokladtryfflar senare är vi på väg till haket arm i arm. Nästan framme bangar Jenny och helt plötsligt var det jag och fem snubbar.
In på krogen, ser till att en av gentlemännen står för inträde och garderob. Sen är det dags att skaka rumpa så det står härliga till (???). Haha!
Och roligt är det! Att äntligen komma ut igen och dansa, vara med vänner och bara känna sig avslappnad och glad. Att alla har sån energi och alla dansar tillsammans! Utom M förståss, han dansar inte. Han passar min väska, spelar nått sånnt där spel och dricker fina drycker. Men han bjuder till med lite dans senare i alla fall.
Det jobbiga, men även roliga, när man går ut är komplimangerna. Ibland kan man dock undra om det verkligen är en komplimang...
Men två helt otippade och helknasiga kommentarer jag fick igår var;
"Jag är inte ett dugg intresserad av dig. Men... Kan jag få dansa med dig...? Såhär?" Varpå han nästan kryper in under min tröja känns det som. Nej tack! Att killar har konstiga raggningsfraser för sig vet vi, men vad tusan var detta?!
Kille nummer två kommer fram till mig i baren när jag står och väntar på att få beställa vatten.
"Du ser verkligen stygg ut i dom där kläderna. Det ser ut som att du skulle behöva lite smisk, säg till om jag kan hjälpa dig med det..." ??? Nja... Jag tror jag klarar mig.
Seriöst! Vad är det för fel på vissa människor? Jag skulle absolut kunna fälla en korkad raggningsreplik men... Kanske med lite mer klass? Jag menar, hur förväntar dom sig att någon ska vilja följa med dom hem om dom säger så?
Det är väl en mysterium som aldrig kommer gå att lösa... Män alltså.
Nä, tacka vet jag att gå hem med någon man känner...