Det finns inget som är enkelt
2008-02-03
Life
Alltså...
Jag är inte direkt en sådan där person som blir ledsen för minsta lilla. Som tar illa vid mig för att en kompis inte har tid att träffa mig trots att vi bestämt det. Eller blir sårad för att någon väljer att åka iväg till sin pojkvän istället för att träffa mig. Jag förstår sådant. Jag är faktiskt rätt förstående...
Jag har en snubbe som jag träffar just nu, när det fallar mig (eller honom) in att göra det. Och det funkar bra. Jag är också mycket medveten om att han träffar andra. Vilket jag inte heller tycker illa om. För då slipper jag känna att jag är uppbunden. Jag har inga förpliktelser, jag gör som jag vill. Han har ju andra alternativ.
Men.
Detta betyder självklart inte att jag vill vara det sista alternativet av de han träffar. Jag menar, vem känner sig attraktiv om man är en nödlösning för att han ska få till det en kväll? Snacka om att förstöra stämningen.
Så även fast jag inte blir direkt ledsen så blir jag nog ganska förbannad. Det känns aldrig bra att vara den sämsta, vare sig man är dökär eller bara vill ha en bra natt. Jag kan i vilket fall som helst inte känna mig bra efter något sådant. Man blir liksom lite avtänd.
Så när man tror att man har bestämt att man ska ses, och man helt plötsligt får ett mess som informerar en om att killen ska få besök av någon annan, kan i alla fall inte jag undvika att känna mig dissad.
Jag har flera gånger fått höra att jag är enkel att ha att göra med, att jag är en av de tjejer som förstår mig på killar.
Jag tar inte illa upp då de uttrycker sig osmidigt, jag vet att de oftast inte menar något illa. Killar är bara klumpiga i sitt språk ibland...
Jag kan ta klumpiga komentarer. Jag kan ta impulsiva förändringar. Jag kan ta det mesta. Men när man väljer bort mig, trots att man gjort upp planer, blir jag sårad. För det är inte kul att känna sig som den sistvalda i skolidrotten. Och det kvittar om man är kär eller inte. Man blir endå sårad. Helt ärligt känner man sig som en påse sopor.
Idiotiskt men sannt.
Och kommentaren man får är alltid; "måste du också bli som alla andra jobbiga tjejer som ALLTID ska blir ledsna och sårade (utan anledning...)???"
Det är skillnad på osmidighet och elakhet.
Tyvärr får jag dem nog alltid, till slut, att gå över den fina gränsen bara för att det värkar som att jag kan ta allt.
Så den som trodde som jag, att kk-förhållanden skulle vara enklare, kan ju ta och tänka om. Det kommer nog jag att göra i alla fall...
0
Jag är inte direkt en sådan där person som blir ledsen för minsta lilla. Som tar illa vid mig för att en kompis inte har tid att träffa mig trots att vi bestämt det. Eller blir sårad för att någon väljer att åka iväg till sin pojkvän istället för att träffa mig. Jag förstår sådant. Jag är faktiskt rätt förstående...
Jag har en snubbe som jag träffar just nu, när det fallar mig (eller honom) in att göra det. Och det funkar bra. Jag är också mycket medveten om att han träffar andra. Vilket jag inte heller tycker illa om. För då slipper jag känna att jag är uppbunden. Jag har inga förpliktelser, jag gör som jag vill. Han har ju andra alternativ.
Men.
Detta betyder självklart inte att jag vill vara det sista alternativet av de han träffar. Jag menar, vem känner sig attraktiv om man är en nödlösning för att han ska få till det en kväll? Snacka om att förstöra stämningen.
Så även fast jag inte blir direkt ledsen så blir jag nog ganska förbannad. Det känns aldrig bra att vara den sämsta, vare sig man är dökär eller bara vill ha en bra natt. Jag kan i vilket fall som helst inte känna mig bra efter något sådant. Man blir liksom lite avtänd.
Så när man tror att man har bestämt att man ska ses, och man helt plötsligt får ett mess som informerar en om att killen ska få besök av någon annan, kan i alla fall inte jag undvika att känna mig dissad.
Jag har flera gånger fått höra att jag är enkel att ha att göra med, att jag är en av de tjejer som förstår mig på killar.
Jag tar inte illa upp då de uttrycker sig osmidigt, jag vet att de oftast inte menar något illa. Killar är bara klumpiga i sitt språk ibland...
Jag kan ta klumpiga komentarer. Jag kan ta impulsiva förändringar. Jag kan ta det mesta. Men när man väljer bort mig, trots att man gjort upp planer, blir jag sårad. För det är inte kul att känna sig som den sistvalda i skolidrotten. Och det kvittar om man är kär eller inte. Man blir endå sårad. Helt ärligt känner man sig som en påse sopor.
Idiotiskt men sannt.
Och kommentaren man får är alltid; "måste du också bli som alla andra jobbiga tjejer som ALLTID ska blir ledsna och sårade (utan anledning...)???"
Det är skillnad på osmidighet och elakhet.
Tyvärr får jag dem nog alltid, till slut, att gå över den fina gränsen bara för att det värkar som att jag kan ta allt.
Så den som trodde som jag, att kk-förhållanden skulle vara enklare, kan ju ta och tänka om. Det kommer nog jag att göra i alla fall...
Kommentarer