Dyr tisdagkväll
Så, i tisdags var det dags för hopplektion! Vilket ju inte blev så lyckat...
Där kom jag, utrustad med babyrosa schabrak, "nya" senskydd (första gången jag använder dem på hopplektion) och pullarträns med rosa lammludd på nosen. Supersött!
Och jag tyckte att det här skulle ju bli riktigt kul!
Det var ju så länge sen jag var med på hoppträningen och jag har verkligen längtat.
Fast det vart ju inte riktigt som jag tänkt mig...
Först av allt börjar en knäpp unghäst (observera att jag inte pratar om Khloé nu, utan en annan unghäst) kicka bakut och han drog med både Khloé och mamma häst (Kalahari) på vilda rodeoimitationer. Tror även Aszár hängde på nått språng... Och helt plötsligt märker jag att jag inte längre är belägen på Khloés rygg, utan på hennes hals. Dock fortfarande sittandes i sadeln. Märkligt.
Jag får snällt hoppa av och lägga om sadeln och försöka dra åt sadelgjorden till sista hålen på bägge sidor, gjorden är nämligen för lång. Trots det är det ändå jättesvårt att dra åt gjorden till sista hålen tack vare dom där "skyddlapparna" i läder som sitter som skydd för spännena... Men till slut gick det och sadeln satt åter på plats.
Då var det dags att hoppa upp igen.
Fortsätter att trava fram och testa lite galopp i båda varven, sen är det dags att trava en bom-bana.
Oj, oj så hon rör sig! Flott med höga lyft och bra steg, mjukt och avslappnat. Supermysigt!
Sen var det helt plötsligt dags för små hinder (ca 40 cm). Och oj vad kul det var, med sin lugna mysiga galopp (lugnast av alla i ridhuset i alla fall) skuttade hon runt.
Men det var något som inte kändes riktigt bra... Konstigt tyckte jag, men struntade i att tänka vidare på det.
Sen märkte jag ju vad det var som var märkligt. Sadeln, och mina ben, åkte fram och tillbaka som bara den. Tårna var i ena sekunden fram vid mulen och i nästa bak vid svansen.
Lilla Khloé kämpade på med mig gungandes och ryckandes på ryggen och gjorde, trots detta, flera mycket fina språng. Tyckte så synd om henne att jag till slut sa till Fredrik att detta gå inte längre, sadeln åker runt som om jag haft glidmedel på ryggen på henne. Usch vad illa den låg! Kände mig jätte dum när lillstumpan skötte sig så bra och jag bara "bestraffade" henne med min sits och hand.
Vi fick spendera de resterande 45 minuterna med att "dressyra" loss på volter och hon var så mjuk och fin! Som en mjuk gummiponny! Och trött vart hon (orkade knappt bråka på vägen hem).
Men att betala 300 kr för att rida dressyr för sig själv är ingen hit. Och nu känner jag mig fattig...
Men jag är jättenöjd med henne, hon kämpade på bra och är så positiv.
Hon är verkligen min älskling!