Det är ju alltid meningen att man ska gå vidare. Allt ska bara rulla på. När halva mitt hjärta försvann så lyckades jag... Det gör ont, men man liksom bara gör det. Man hoppas att det nästa gång ska vara så mycket enklare. Allt ska bara gå så mycket bättre gången därpå. Den gången ska hjärtat inte gå sönder. Men det gör det. Aldrig får man behålla sitt hjärta helt. I ett försök så testar man ge det till någon som man inte ens gillar. Man öppnar upp sin person för en människa som man inte ens har känslor för. Man känner sig smutsig och främmande, ännu mera ensam. Man står där. Två personer. Men egentligen är man ensam. Känslorna är sådana...