Jag tände marschaller och vanliga ljus för dig. Tänkte att vi kunde sitta in din dag tillsammans. Jag vet inte om du vet, om du såg. Men det var fint. I allt mörker så lyste det starkast hos dig inatt. Och jag uppskattade lugnet. Att bara kunna sitta där på min lilla medtagna kudde med Sipps i famnen och titta in i ljusen och skriva ihop ett grattiskort. För jag är lite lost just nu, jag tycks inte riktigt hitta rätt. Fastän jag är här, så känns det inte alltid så. Och då hjälper det att bara kunna luta sig tillbaka och tänka på någonting annat för en stund.