Ibland känner jag mig vilsen. Ibland undrar jag om det här är rätt. Älskar du mig? Jag vet att mina känslor är helt äkta, jag vet att du är det bästa jag har. Men ibland känns det som att om jag är helt äkta, om jag är mig själv, så blir jag till slut av med dig för att du inte orkar mer. Jag orkar knappt med mig själv när jag hamnar i dom här svackorna, dalarna... Det händer mer sällan nu men det slår till så hårt varje gång att det känns som att jag faller nedför ett stup. Jag vill vara hos dig varje sekund för du får mig glad och med dig omkring mig känner jag mig hyfsat normal.