Jag fick ett telefonsamtal idag. Mina kära, snart bortflyttade, vänner skulle komma ner för att äta lunch med mig och undrade om jag ville ha någonting eller om jag redan hade mat. Jag vart så glad! Jag kan ju som sagt känna lite så att om inte jag hör av mig så blir jag bortglömd. Och idag vart jag inte det, sådana enkla saker värmer! Mig är det i alla fall lätt att göra glad. Och imorgon är det hoppdag, ska kolla när Qurten och Jenny hoppar. Så jag ska vara vakt åt Vilma-bebis. Blir ju i alla fall en trevlig dag det med. Tur att man har saker för sig alltså, annars skulle ju tiden aldrig gå framåt just nu. Men det finns ju höjdpunkter som tur är.