Så om ca 5 ½ vecka är Lillans nya vän förhoppningsvis här.
Och jag är jättespänd. Ska bli superkul! Man märker verkligen på henne att hon är så uttråkad av ensamheten. Hon längtar efter någon som håller henne sällskap. Och snart är hennes alldeles egna, för övrigt superfina, bebis här!
Då ska jag ta tag i mitt lite udda intresse, ställa ut tjejen min. Jag tycker faktiskt att det är roligt. Så nu får jag äntligen lite mer anledning, när jag har en fin unge. Kul!

Var och kollade på bebis i söndags, hon var en supersöt och kaxig liten dam... Har verkligen gått från att bara ha herrar till att bara ha damer. Märkligt. Dom är ju så mycket knepigare! Men charmiga förståss.

Annars är det inte så mycket som händer i livet.
Jag har kommit igång lite mer med arbetet på Lennartsnäs. Och jag har träffat en mycket snäll kille. Mycket snäll! Så lite si och så är det nu... Åker till honom lite på impuls. Men skönt är det att han har lika mycket, om inte mer, än mig att göra. Då slipper det bli helt pressat. Och jag vet att jag sagt att jag inte ska bli kär.
Och det tänker jag inte. Inte nu.
Men vi får se. Jag tänker i alla fall inte binda upp mig tight och ha ett förhållande just nu. Jag är inte redo för det. Det ska inte gå för fort in i något nytt. Utan långsamt är bra. Känna efter är bra. Vänta är bra. Så så får det bli. Jag ska vänta ut det. Se vart det tar vägen. Hur det utvecklas. LÅNGSAMT!
Så är det.
Men livet är i alla fall rätt härligt just nu.