Till att börja med; Khloé var en ängel idag.
Tack och lov för det!
Hon har verkligen varit ett sådant där STO som svarade ett bestämt nej på alla ansökningar om samarbete under en tid, men inte idag.
Uteritt och hon gick mycket fint! Lugnt och snällt, inte Rush Hour nu inte!

Så då har vi det avklarat.
Då är det dagens stora dilemma. Varför ska alla hela tiden bli kära i kärleken?
Varje leende och varje flirt nu under våren skulle kunna vara nästa pojk-/flickvän. Eller?
Jag känner så, jag har kompisar som känner så...
Och värst är det faktiskt när det är soligt och fint. Man blir piggare, gladare, och ja, flirtigare.
Man menar kanske inte att le åt alla killar man träffar. Skratta och blinka till lite extra. Men man gör det endå. För att man är gladare. Det är vår. En stor sol lyser, uteritterna är mysiga, att kramas med en vältränad redan "fit for the beach 2008" är inte helt fel... Det finns massor som blir bättre när värmen börjar komma åter till detta iskalla långa land.
Semestrar börjar planeras.
Bila runt svea rike med vännerna, pimpla vin på ön, softa i sommarstugan, basta sena nätter och dricka öl i vedbadet. Rida ut barbacka på seg, tjock och varm häst...
Jag vet i alla fall att jag längtar till sommaren. Och alla fester.
Men varför ska man då nu bli kär i kärleken och binda upp sig inför den härliga sommaren?
Jag menar, man vill ju inte vara upptagen under bilresan, besöket på ön (tänk vältränat på beachen...), semester med vänner (dom är kanske snygga dom med???), nej vet du vad.
Jag ska i alla fall inte bli kär, om jag så ska behöva bita ihop riktigt hårt!