Haha!
Härliga fredag
Men sovmorgon vart det inte. Klockan sju imorse började Patriks alarm ringa. Snooza två gånger, sen hoppar han upp och tänder lampor och sätter på MTV. Jag drar täcket över mig och trycker kudde nummer två över huvudet. Jäkla oväsen! Ljuden blir svagare och jag somnar om. För att sedan höra att han står och diskar. Halv åtta på morgonen! Vad håller han på med?!?!
Men det gör inget. För han står i alla fall och diskar. Han gör i alla fall rent omkring sig. Och det är väl något att uppskatta. Sedan är det dags för frukost. Fram på bordet med allt, jag masar mig upp ur sängen, helt död... Avlägger visit i badrummet och borstar tänderna (ja, jag borstar tänderna innan frukost, det har tandis sagt att jag ska...) drar på mig lite kläder och sätter mig för att äta lite "back to Berga" frukost. Det vill säga vitt bröd med prickig korv och ett stort glas o´boy. Hade helt slutat med den typen av mat, nu har jag lyckats äta det 3-4 mornar. När jag bodde hemifrån vart det kaffe, ett äpple och kanske någon yoghurt eller så. Aldrig en massa mackor och aldrig o´boy. Nu när jag bor hemma kan det bli creamcheese bagels med rödlök, tomat och basilika eller någon äggmacka på rågbröd. Mamma är nyttig och finsmakare. Första mackan är finsmak, andra nyttig... Jajjamennsan! Och såklart en kaffe, gärna starkt med mycket mjölk. Man kan väl säga att det blir en latte. Och alltid bryggkaffe med lite kardemumma eller kanel. Snobbigt värre!
Sitter just nu och väntar på mina fyra gjorda koppar, som för övrigt räcker till två latte i stora latteglas. Mumms!
Men men, fick i alla fall skjuts hem för en halvtimme sedan. I hans stora BMW. Hemska bil! Blond, lite för långt hår och BMW. Vad är det egentligen för snubbe jag har krockat ihop med? Jisses...
Det löser sig. Man märker med tiden vad som händer. Och klippa sig ska han, när han får arlset ur vagnen. Och då blir det en blond kille med friserat hår och BMW. Jag vet inte om det lät så mycket bättre... Haha!
Men go är han i vilket fall som hellst. Och det är ju det som är det viktiga. Allt annat kvittar. Och han är i alla fall sig själv. I alla lägen. Han spelar inte, han gör sig inte till utan han är bara så som han är. Och jag uppskattar att allt inte är så tillgjort. Att allt inte är så märkvärdigt.
Så ikväll ska han åka iväg och åka snowboard över helgen, men först ska han hämta mig efter jobbet så vi ses först. Och sen skjutsa hem mig innan han åker. Sen kommer han hem söndag kväll. Och jag jobbar massor nästa vecka. Då blir det kärvt. Det är bra. Det behövs distans också.
Det blir nog bra det här också.
Life IS as I like it!

Brun Ebony
f: 2008-01-21
Kullen: En unge var döfödd men de som klarade sig var 2 honor och 1 hane.
Eufemias födelsevikt var 54 gram (störst av sina syskon).
Syster Andora vägde 47 gram och är grå ebony. Brorsan Taboo vägde 36 gram och han är hetero, möjligen svart, ebony.
Mor: Cornea

f: 2006-08-21
Tan Ebony
Mor: Tellus Paloma Lilac
Far: Tellus
2007
5:a 80,5 p
3:a 79,5+ p
Far: Ekebergas Black Eagle

2003
2:a 87 p Cert
3:a 84 p Cert
2004
4:a 81 p
7:a 75,5 p
3:a 85,5 p Cert
Så om ca 5 ½ vecka är Lillans nya vän förhoppningsvis här.
Och jag är jättespänd. Ska bli superkul! Man märker verkligen på henne att hon är så uttråkad av ensamheten. Hon längtar efter någon som håller henne sällskap. Och snart är hennes alldeles egna, för övrigt superfina, bebis här!
Då ska jag ta tag i mitt lite udda intresse, ställa ut tjejen min. Jag tycker faktiskt att det är roligt. Så nu får jag äntligen lite mer anledning, när jag har en fin unge. Kul!
Var och kollade på bebis i söndags, hon var en supersöt och kaxig liten dam... Har verkligen gått från att bara ha herrar till att bara ha damer. Märkligt. Dom är ju så mycket knepigare! Men charmiga förståss.
Annars är det inte så mycket som händer i livet.
Jag har kommit igång lite mer med arbetet på Lennartsnäs. Och jag har träffat en mycket snäll kille. Mycket snäll! Så lite si och så är det nu... Åker till honom lite på impuls. Men skönt är det att han har lika mycket, om inte mer, än mig att göra. Då slipper det bli helt pressat. Och jag vet att jag sagt att jag inte ska bli kär.
Och det tänker jag inte. Inte nu.
Men vi får se. Jag tänker i alla fall inte binda upp mig tight och ha ett förhållande just nu. Jag är inte redo för det. Det ska inte gå för fort in i något nytt. Utan långsamt är bra. Känna efter är bra. Vänta är bra. Så så får det bli. Jag ska vänta ut det. Se vart det tar vägen. Hur det utvecklas. LÅNGSAMT!
Så är det.
Men livet är i alla fall rätt härligt just nu.
Khloé updates
Hon travade fint över bommarna, sen fick hon galoppera över nedlagda studsen och därefter lade vi upp till 30 cm studs. Ca 2,5 meter emellan. Hon tyckte det var superkul! Hon studsade verkligen. Som en liten gummiboll!

Studs, studs, studs...
Och efter det travade jag av henne, satt ner och böjde och ställde. Försökte hitta en bra takt som Jenny vart på mig om. Gick bra. Tycker att takten vart okej och hon kändes trevlig. Sen gick hon ju inte i superfin dressyrform med asbra bakbenspåskjut men hon bjöd fram, stressade inte och hade kul när vi hoppade. Så det dög bra för mig.
Och bäst var ju att hon inte försökte kasta av mig en enda gång!
En oskyldig liten bock kom det efter studsserien. Det var allt.
Så jag är väldigt nöjd!
Hon har faktiskt varit fin i flera dagar nu.
I torsdags förra veckan tömkörde jag henne. Hon var skitfin! Gick jättetrevligt.
I fredags vilade hon. I lördags red Marie, då hade hon också gått bra.
I söndags var det Jenny som piskade på hennes klena bak. Kommentaren vart som följer:
"Mååste bara säga.. Att den gråa hästen var Väldigt fin idag. Jag är mäkta imponerad. Hon kommer att bli så tjusig om hon fortsätter såhär."
Så jag är glad, hon gick ju bra. Jag såg inte själv, men Jenny sa det. Då är det så.
I måndags tömkörde Max. Det gick bra. Hon fick jäkligt fin trav. Och bar upp sig asigt snyggt i slutet. Och så fick hon bli lite svettig. Det är bra för den lilla tjockisen. Hon svettas bort sin tjockis-mage.
För lite rund är hon. Och det vill vi helst slippa...
Och sen var det ju studsen igår. Idag är det vila. Sen har Marie två dagar. Sen är helgen min.
Men det är så dumt nu. Måste hitta ny medryttare. Marie har bebis i magen så jag måste hitta ersättare... Någon intresserad? Om så skulle vara så finns kusen på Ekerö, Färingsö.
Så vet ni...
Falsk, men endå så vacker...
Jag är avundsjuk!!!
Min kisse, din vas?
Har bilder på allt möjligt där. Spanienresan, Thailandresan, hästen, chillan, kissarna...
Det där jävla skithuvet tog seriöst mina kissar och jag kämpade knappt emot!
Ibland är jag verkligen knäpp. Fast det är nog bra om jag inte har dem, men det känns så fruktansvärt hemskt när man ser bilder på dem och vet att de inte kommer vara hos en igen. Någonsin.
Skit!
Inte så konstigt att jag inte varit inne där och kollat. Det är tungt.
Mina djur är det käraste jag har. Dom är viktigare än allting annat. Men en sak har jag lärt mig; skaffa aldrig djur när du bor med en kille (om ni inte skriver tydliga papper...), eller ännu bättre. Håll er borta från allt vad killar heter. Förhållanden är crap, i en eller annan mening.
Om bråket inte handlar om vem som ska ha katten eller hunden så handlar det om vem som ska ha vasen eller stekpannan. Nej tack! Det kan jag gärna vara utan.
Jag föredrar helt klart att inte ha någon som undrar vart man är. Ingen att bråka med bara för att man inte tycker samma. Skönt! Så här ska jag verkligen försöka ha det, om jag så blir ensam resten av mitt liv.
För det finns ingen som förstår det här med djur. Det finns ingen som ens kan gissa hur viktiga dom är för mig. Jag gör mig hellre av med en person än mina djur. Skulle aldrig i hela mitt liv sluta med hästarna för någon annan än mig själv. Skulle aldrig göra mig av med ett husdjur för en kille, det finns ju något som kallas särbo. Det är till för att brukas.
Tror aldrig att någon kommer förstå riktigt att det är en livsstil, inte en hobby, att ha djur och hålla på med det jag gör från tidig morgon till sen kväll. Jag tar gärna med mig jobbet hem. Eller stannar tre timmar extra för att ta en kopp kaffe, sitta och glo i ridhuset, gå och filosofera i stallarna och andas in lukten av häst. Sätta mig på en höbal, dricka en klunk kaffe och bara häpnas över att jag har det så bra som jag har det. För att sedan åka vidare till nästa stall och göra samma sak där.
Ibland är livet bara så bra.
Men det har funnits tillfällen då man trott att allt löser sig. Att det kommer funka och bli bra. Man kan tro på det den andra säger. Men det kan man aldrig. Aldrig.
Det blir alltid fel på vägen. Och då blir man utan sin kisse eller sin vas. Det händer nog alla någon gång. Jag bara hoppas att jag slipper det igen. För jag orkar inte. Jag har faktiskt hållit det jag har sagt.
Livet är inte enkelt alla gånger.
Just nu har jag vänner som förstår, och de som förstår mindre... Fast det kvittar. Dom accepterar i alla fall att det är som det är. Och det är jag tacksam för.
Så med rätt vänner, rätt jobb och förhoppningsvis tillskott i "la familia" (försöker få till det med husdjur hos mamman min...) är det perfa!
Partypinglor
Jojjo
Today is the day
Dagen började med att jag gick upp vid halv åtta. Då bar det av ut till Lennartsnäs för att mocka några boxar samt rida Nore och Bamse.
Efter sju mockade boxar och en kopp kaffe var det dags för Bamse att traska till ridhuset.
Och så fin Bamse är! Perfekta byten, trevlig galopp och helt okej i nacken idag. Inte överdrivet spänd och hyfsat låg. Han bli lätt lite oformad i ryggen när han kör upp nacken så högt så vi jobbar på att få ner honom i nacken och upp i ryggen... Lättare sagt än gjort.
Men gick till slut mycket fint.
Sen var det Nore. Idag var det inte några stjärnsporrar. Det ångrar jag.
Men det fick duga med vanliga 25 mm sporrar och ett dressyrspö. Och det gick ju. Men inte lika bra som i onsdags...
Fick till en hel del okej byten och även någon okej piruett i båda galopperna. Jag är nöjd med honom, han är trots allt rätt omusklad. Och han jobbade tappert, vart alldeles dyngsur.
Efter detta var det färd hem. Duscha och byta om, sen färd ut till Ekerö och träffa stallkamraterna. Trevligt att sitta och snacka lite. Vart sent där, var så himla trevligt. Sen skulle några tjejer ta till vara på sin lediga fredag och gå ut. Jag fick agera skjuts till Garbo i Sumpan. Najjs...
Sen hem. Och byta om igen. Sen iväg och träffa en kille. Så så var det... Och nu är kvällen slut, jag sitter hemma och tjurar. Hatar när jag inte får som jag vill.
Varför ska jag vara den som ger goda råd och sen inte får något för det?
Äsch! Nu ska jag gå och sova, vem vet, morgondagen blir kanske mer till min fördel?
Drömtillvaro
Jag tröttnar så himla fort på bloggens utseende.
Tror att det är för att jag har en idé om hur jag vill att det ska se ut men att jag kan inte kan få det så... Jag vet inte hur man designar om med en massa bokstäver, siffror och paranteser... Ingen datanörd med andra ord.
Men jag gillar det här svarta. Synd att det är grön text. Hade gillat det bättre om den var rosa. Men kanske kan jag hitta någon som vet hur man gör?
Nej, nog med detta I-lands problem.
Till det viktiga.
Imorgon klockan 15:30 sitter jag på "Robbans" kontor och skriver papper. Har nämligen fått timanställningen på Beijer. Så jag ska alltså snart jobba lite extra där utöver min anställning som stallpersonal på Lennartsnäs.
Det är verkligen ett superjobb. Lennartsnäs alltså.
Mockar lite skit, tar ut och in hästar, sopar och fodrar. Och rider. Massor. Måndagar och Fredagar är det bara ridning. Tisdag, onsdag och torsdag är det jobb i fem timmar per dag ungefär. Och kanske lite mer ridning. Lite lektion och så. Och varannan lördag är det jobb fem timmar också.
Just nu har jag huvudansvar för tjurpellen Nore. Han är en asball herre han. Med sina 176 cm i mankhöjd och sitt bitska humör är han en kul utmaning. För fy fan vad fin han är när han går som han ska!
Idag var han för övrigt helt underbar.
Utrustad med stjärnsporrar och spö (ja, han är något negativt inställd till arbete...) marscherar vi till ridhuset. Efter lite ilsket "skinvibrato" (han visar tydligt att han inte gillar sporrarna genom att vibrera i hela magen) kommer han igång och skrittar på. När det är dags att korta upp tyglarna kommer åter detta vibrato och två bakåtslickade öron. Men sen så är han endå rätt lycklig. Han gillar nog att jobba trots allt. Och jag ser till att hålla sporrarna borta så länge han gör som jag vill.
Första gången jag satt upp trodde jag att jag skulle dö. Han var stel som en planka och fem mil lång. Höger sida gick inte att böja/ställa alls men på bara någon vecka har han blivit mycket bättre. Det känns inte längre som att sitta på ett långtradare med gashäng...
Idag var det galoppens dag för Nore, han kämpade på bra och gjorde fem rena byten. Den ökade traven var det heller inget fel på - diagonalen var slut innan den knappt hann börja. Han har ju ben som är hur långa som helst.
Och bäst var att jag inte hade ett ton häst i handen. Och att jag inte behövde använda gramanen för att slippa det heller. Duktig Nore!
På fredag ska jag rida Nore och även Bamse, en mycket stilig och spänstig herre. Han är Nores totala motsats. Kort, lätt och luftig. Så att först sitta på Nore och tänka; högre form, mera bakben, framåt - uppåt osv. för att sedan sitta på Bamse och tänka; låg nacke, rund rygg, friskt men lugnt tempo (vila i steget tack...) är en redig omställning, men han är så mysig att rida. Världens bakbensaktivitet och ett härligt uttryck med viljan att arbeta och göra rätt.
Jag älskar verkligen det här jobbet! (Tack Pernilla som rekomenderade mig!)
Så att ha sitt drömjobb (faktiskt!) med bra lön, ett extraarbete, en riktig läromästare att träna sig själv med och en egen Sessa att rida utöver det är inte helt illa alltså.
Nä, nu så ska jag ta ett bad och tänka på hur bra jag har det!
Kär i kärleken?
Tack och lov för det!
Hon har verkligen varit ett sådant där STO som svarade ett bestämt nej på alla ansökningar om samarbete under en tid, men inte idag.
Uteritt och hon gick mycket fint! Lugnt och snällt, inte Rush Hour nu inte!
Så då har vi det avklarat.
Då är det dagens stora dilemma. Varför ska alla hela tiden bli kära i kärleken?
Varje leende och varje flirt nu under våren skulle kunna vara nästa pojk-/flickvän. Eller?
Jag känner så, jag har kompisar som känner så...
Och värst är det faktiskt när det är soligt och fint. Man blir piggare, gladare, och ja, flirtigare.
Man menar kanske inte att le åt alla killar man träffar. Skratta och blinka till lite extra. Men man gör det endå. För att man är gladare. Det är vår. En stor sol lyser, uteritterna är mysiga, att kramas med en vältränad redan "fit for the beach 2008" är inte helt fel... Det finns massor som blir bättre när värmen börjar komma åter till detta iskalla långa land.
Semestrar börjar planeras.
Bila runt svea rike med vännerna, pimpla vin på ön, softa i sommarstugan, basta sena nätter och dricka öl i vedbadet. Rida ut barbacka på seg, tjock och varm häst...
Jag vet i alla fall att jag längtar till sommaren. Och alla fester.
Men varför ska man då nu bli kär i kärleken och binda upp sig inför den härliga sommaren?
Jag menar, man vill ju inte vara upptagen under bilresan, besöket på ön (tänk vältränat på beachen...), semester med vänner (dom är kanske snygga dom med???), nej vet du vad.
Jag ska i alla fall inte bli kär, om jag så ska behöva bita ihop riktigt hårt!


Ston alltså...
Till ett sto får man skriva en ansökan i tre exemplar".
Slutbikt
Ridit och myst.
Tränat och hållit igång.
Partajjat också.
Men nu är jag trött.
Skönt att vara hemma, vila och ta det lugnt.
Imorgon börjar jag klockan sju igen.
Och sen blir det väl till att åka hem runt tolv, ett någon gång.
Och då ska jag vila igen.
För just nu är Anki mycket förvirrad.
Vet inte riktigt vad jag vill eller känner.
Och så är det ibland...
Det är bara så himla värdelöst.
Allt är så himla mycket enklare då livet bara rullar på.
Okomplicerat.
Men allt kan inte alltid vara som man vill att det ska vara.
Ibland måste det komma lite motgångar.
Usch!
Nä, jag tror att jag ska gå i pension och bo i en liten stuga på landet.
All alone...
Today is a good day
Ida har tatuerat sig. Väääldigt fint vart det.
En stjärna med rosa i. Inte lite sugen jag vart på att göra tattoo nummer två...
Fast Ida, lite mesig var du. Det gör väl inte så ont?
Sen var det fika med macka. Inte ätit på hela dagen, ingen frukost och ingen lunch så det blev en mozzarellamacka och en cola. Ida tog en bulle och varm choklad. Sen var det dags för shopping. Först vart det Hästbutiken i Bromma. Oj oj, där ska inte Anki gå in...
Det vart ett brunt fleecetäcke på REA och ett Globusträns. Inte på REA... Ett svart sånt här:

Fanns ingen bild på det i svart men det är i alla fall supersnyggt, tjock nosgrimma med pullbackknäppning! Najjs! Jag vill ha en så fet nosgrimma som möjligt, det är så äckligt snyggt!
Så det ska jag ha när jag rider på söndag. Eller så kanske jag åker ut och rider på fredag bara för att få använda det. Och för att hon stod idag för att Mariana lagt beslag på banan...
Efter hästbutiken vart det Solna centrum. Nu har jag äntligen fått arslet ur vagnen och hämtat ut mina p-piller så att jag har nya då den sista kartan tar slut. Duktig Anki!
Och så köpte jag en stor härlig latte på Espresso House. Mumms! Och en Cheesecake, har ju trots allt gått ner tre hela kilo så lite gottis unnar jag mig.
Nästan varje dag faktiskt... Stallet är alltid fullt med bullar. Då är Anki riktigt happy.
Så med en superfull mage, både Idas och min, åkte vi hem till Idas nuvarande hem och slet av plastinpackningen som dolde tatueringen. Fy fan va najjs den är! Sitter så himla coolt också.
Ballt!
Så var det ompyssling och mycket gloende på den ett tag. Sen skulle Ida och möta sin pöjk.
Som inte vet.
Och jag skulle hem.
Köer nästa...
Men rätt skönt att sitta i bilen, lyssna på bandit och se solen glida ner från himlen.
Varmt, soligt och hur mysigt som helst har det ju varit idag.
Så nu är man hemma och väntar på samtal från far som vill ha sällskap då han ska födelsedagsshoppa.
Käka lite middag och prata lite. Blir trevligt.
Sen får vi se om Max dyker upp på tv-tittar kväll.
Och imorrn blir det upp tidigt, ska vara på jobbet klockan sju.
Lennartsnäs till halv två, sedan bär det av till Tinne för att titta på lektion.
Innan dess ska väl jag hinna med och rida en lektion för Anna på jobbet också.
Mycket att stå i, men ack så kul det är!
Drucken?
Jag: Hur många ögon ser du då?
Jonas: Två...
Raggningshysteri AB
Till att börja med, jobben.
Jobb nummer ett är förhoppningsvis mitt. Vet säkert imorgon. Men tills dess får jag hoppas att det är så. För det verkar som så.
Är det så, och jag gillar detta jobb, så har jag snart en trevlig lön som kommer till mig varje månad.
Jippi!!!
Jobb nummer två är ännu osäkert. I början av nästa vecka så får man veta lite mer säkert hur det går med det.
Men det är i alla fall bara ett extra-jobb. Jag menar, det går att hitta andra sådana.
Så vi får väl se hur mycket pengar jag kan räkna med, jag har ju som sagt inga klara besked ännu...
Men nu är det dags att prata utgång.
Igår.
Jag och Jenny skulle ut på ett litet hak i centrala sumpan (very impressive, I know...) med ett gäng snubbar vi känner. Mer noga räknat, fem stycken trevliga grabbar. Och vi två.
Så förfest hos en av dessa. Najjs!
Vi möter upp vid konsum, gänget ska köpa groggvirke. Sprite och Juice för hela slanten. (Jag fattar mig inte på denna typ av dryck, det smakar skunk...).
Jag får mycket konstiga blickar, och jag fattar att det är mina kläder. Dessa grabbar känner nämligen mitt ex, och att jag ska ut och "visa upp mig" är för dom ett stort, fett NO NO.
Så med ett blaffigt skavsår på högerhälen och ett gäng fundersamma killar gåendes bakom mig haltar jag hem till J för att sätta på flera plåster och ta nått glas vin.
Så efter några plåster, 3 glas vin och några apelsinchokladtryfflar senare är vi på väg till haket arm i arm. Nästan framme bangar Jenny och helt plötsligt var det jag och fem snubbar.
In på krogen, ser till att en av gentlemännen står för inträde och garderob. Sen är det dags att skaka rumpa så det står härliga till (???). Haha!
Och roligt är det! Att äntligen komma ut igen och dansa, vara med vänner och bara känna sig avslappnad och glad. Att alla har sån energi och alla dansar tillsammans! Utom M förståss, han dansar inte. Han passar min väska, spelar nått sånnt där spel och dricker fina drycker. Men han bjuder till med lite dans senare i alla fall.
Det jobbiga, men även roliga, när man går ut är komplimangerna. Ibland kan man dock undra om det verkligen är en komplimang...
Men två helt otippade och helknasiga kommentarer jag fick igår var;
"Jag är inte ett dugg intresserad av dig. Men... Kan jag få dansa med dig...? Såhär?" Varpå han nästan kryper in under min tröja känns det som. Nej tack! Att killar har konstiga raggningsfraser för sig vet vi, men vad tusan var detta?!
Kille nummer två kommer fram till mig i baren när jag står och väntar på att få beställa vatten.
"Du ser verkligen stygg ut i dom där kläderna. Det ser ut som att du skulle behöva lite smisk, säg till om jag kan hjälpa dig med det..." ??? Nja... Jag tror jag klarar mig.
Seriöst! Vad är det för fel på vissa människor? Jag skulle absolut kunna fälla en korkad raggningsreplik men... Kanske med lite mer klass? Jag menar, hur förväntar dom sig att någon ska vilja följa med dom hem om dom säger så?
Det är väl en mysterium som aldrig kommer gå att lösa... Män alltså.
Nä, tacka vet jag att gå hem med någon man känner...
Det finns inget som är enkelt
Jag är inte direkt en sådan där person som blir ledsen för minsta lilla. Som tar illa vid mig för att en kompis inte har tid att träffa mig trots att vi bestämt det. Eller blir sårad för att någon väljer att åka iväg till sin pojkvän istället för att träffa mig. Jag förstår sådant. Jag är faktiskt rätt förstående...
Jag har en snubbe som jag träffar just nu, när det fallar mig (eller honom) in att göra det. Och det funkar bra. Jag är också mycket medveten om att han träffar andra. Vilket jag inte heller tycker illa om. För då slipper jag känna att jag är uppbunden. Jag har inga förpliktelser, jag gör som jag vill. Han har ju andra alternativ.
Men.
Detta betyder självklart inte att jag vill vara det sista alternativet av de han träffar. Jag menar, vem känner sig attraktiv om man är en nödlösning för att han ska få till det en kväll? Snacka om att förstöra stämningen.
Så även fast jag inte blir direkt ledsen så blir jag nog ganska förbannad. Det känns aldrig bra att vara den sämsta, vare sig man är dökär eller bara vill ha en bra natt. Jag kan i vilket fall som helst inte känna mig bra efter något sådant. Man blir liksom lite avtänd.
Så när man tror att man har bestämt att man ska ses, och man helt plötsligt får ett mess som informerar en om att killen ska få besök av någon annan, kan i alla fall inte jag undvika att känna mig dissad.
Jag har flera gånger fått höra att jag är enkel att ha att göra med, att jag är en av de tjejer som förstår mig på killar.
Jag tar inte illa upp då de uttrycker sig osmidigt, jag vet att de oftast inte menar något illa. Killar är bara klumpiga i sitt språk ibland...
Jag kan ta klumpiga komentarer. Jag kan ta impulsiva förändringar. Jag kan ta det mesta. Men när man väljer bort mig, trots att man gjort upp planer, blir jag sårad. För det är inte kul att känna sig som den sistvalda i skolidrotten. Och det kvittar om man är kär eller inte. Man blir endå sårad. Helt ärligt känner man sig som en påse sopor.
Idiotiskt men sannt.
Och kommentaren man får är alltid; "måste du också bli som alla andra jobbiga tjejer som ALLTID ska blir ledsna och sårade (utan anledning...)???"
Det är skillnad på osmidighet och elakhet.
Tyvärr får jag dem nog alltid, till slut, att gå över den fina gränsen bara för att det värkar som att jag kan ta allt.
Så den som trodde som jag, att kk-förhållanden skulle vara enklare, kan ju ta och tänka om. Det kommer nog jag att göra i alla fall...