Jag vet
Jag känner mig skakis, illamående och dum. Väldigt dum.
Men så kommer det vara hela livet. Men det vart rätt (tack Nina).
Men det känns jävligt surt, fucking jävla skitdåligt.
Men sånt är livet.
Jag vet.
I'm holding to all I think is safe
It seems I found the road to nowhere
And I'm trying to escape
I yelled back when I heard thunder
But I'm down to one last breath
And with it let me say
I'm looking down now that it's over
Reflecting on all of my mistakes
I thought I found the road to somewhere
Somewhere in His grace
I cried out heaven save me
But I'm down to one last breath
And with it let me say
Sad eyes follow me
But I still believe there's somthing left for me
So please come stay with me
'Cause I still believe there's something left for you and me
Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking
That maybe six feet ain't so far down
Without you here

A moment in your arms became the reason why
And you're still the only light that fills the emptiness
The only one I need until my dying breath
And I would give you everything just to feel your open arms
And I'm not sure I believe anything I feel
My head lies to my heart
And my heart it still believes
It seems the ones who love us are the ones that we deceive
But you're changing everything, you're changing everything in me
And now, now that you're near
There's nothing more without you
Without you here
Ögonmumms!
Enjoy!
Hemma. Och sjuk. Usch!
Sjuk...
Så jäkla värdelöst. Dels trasig rygg efter spark och även någon virussjuka. Så jag mår som en gammal disktrasa typ. Det enda positiva med att vara hemma är att man kan sitta ute i solen och lyssna på musik. Men det var i och för sig bara kul dom första timmarna igår... Nu vill jag bara tillbaka och jobba igen. Förstå att jag ska vara hemma hela denna veckan?! Jag kan inte förstå hur jag ska klara av det. Kommer gå bärsärk... Och som alltid när jag är hemma äter jag tre gånger så mycket som annars. Av uttråkning. Värdelöst. Så när jag till exempel är magsjuk så går jag endå upp i vikt, jag käkar så himla mycket så att till och med då sitter det kvar endel. Fatta hur mycket jag kommer väga efter denna trista vecka... Fy!
Bara för att fördriva tiden har jag "städat" idag. Plockat i ordning i mitt stallskåp där jag ska ha alla mina jobb-/stallkläder hemma. Och så tvättar jag. Och så ska jag göra rent hos chilladamerna så dom får det najjs. Men mest så sitter jag i soffan och kollar på tv. Och snorar, nyser och rinner ur ögonen. Och äter så klart. Är bannlyst från ridning hela veckan. Tur att man har en chef som ställer upp och försöker ordna det hela samt asbra jobbarkompisar som slänger ett extraöga på lilltjejen. Nu går hon i alla fall fem dagar denna vecka så det känns super!
Men men, sommar och musik. Slappandes i solen på baksidan. Sjuk. Till sjukt bra musik dock. Som tur är.
http://www.youtube.com/watch?v=QedgzsjouXU&NR=1
Och söt är han ju också, så när man tröttnar på sol kan man alltid gå in och sitta och kolla på honom på youtube.

Mitt hjärta
Äckliga skrälle
VILKEN JÄVLA IDIOTHÄST!
Jag vart så jävla arg och rädd så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Fick tag i honom till slut och satte på kedja och gick in. Var så himla arg och ville helst av allt bara skicka iväg honom på nödslakt. Så illa var det. Usch!
Döden dö åt äckliga skrällen som honom!
Movie Kisses
http://youtube.com/watch?v=pl_OMfdX9Tg&feature=related
Ljuset
Det är inte ofta man träffar på något/någon som känns som ens avbild. Eller som en bit i ens pussel. Att få vissa frågor och då behöva rannsaka sig själv är knepigt men viktigt. Att någon frågar och verkar bry sig om svaren är nödvändigt. Man måste få känna sig viktig. Igår kände jag mig viktig, det har jag inte gjort på ett tag nu. Det var trevligt. Märkligt. Men trevligt. Jag trivdes som fisken i vattnet. Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra...
Glömde nästan...

Snygg bak Bojjan!
Pink lady!
Underbara lilla Prinsessa!
När vi kom till Lennartsnäs söndagen den 4:e var hon helt cool. På måndagen red jag ut med Jill och Kitt, mysig tur med en hel del galopp på mysiga vägar. Jill är vild och galen!!! På ett positivt sätt såklart!
På tisdagen red jag lite i ridhuset, hon var så pigg och sprallig. Gick helt okej. I ondsdags var jag och Elin ute, hon red Khloé och jag lånade Kitt. Mysig uteritt! Torsdag gick jag och Marie (vad hon har blivit tjockis! bebisen växer den) ut på en tur till vattnet, satt barbacka hem.
I fredags vart det en tur ut ensam, gick mycket bra. Fast hon är alltid dum när hon ska över diken, men det gick till slut. En hel del galopp, det var nog bra för henne att få springa av sig. I lördags fick hon en välförtjänt vila, likaså jag... Och i söndags red jag först lektion på Bamse och sedan i ridhuset på lilltjejen. Var alldeles för varmt ute... Red ganska hårt och hon kändes fin i slutet. Var mycket nöjd med henne. Pernilla och Henke glodde lite i slutet, dom tyckte att det var stor skillnad på henne, att hon var mycket fin nu. Kul!
Så idag vart det ett mycket lugnt 30 minuters pass i ridhuset med hjälp av Linnea som gav lite tips och råd samt kollade in henne lite. Hon tyckte att det såg ut som en trevlig liten prick. Är verkligen supernöjd med hur hon uppfört sig hittills. Hon är bara så snäll och go! Idag stod hon uppbunden på gången medan jag mockade. På andra sidan stallet står en inackorderingshäst vid namn Corona och låter som att hon ska riva stället medan matte Camilla står och borstar. Khloé stod som ett ljus och bara tittade. Hon undrade väl vad den där knäppgöken gjorde, steppandes runt på stallgången... Det är sånnt som är så himla skönt med henne. Hon är alltid lugn och hon har massor av tålamod. Man kan lämna henne medans man dricker sitt kaffe och äter sin bulle. Hur härligt som helst.
Underbara lilla Prinsessa!

Tankesnurr
Idag har jag städat. Dammsugit och dammtorkat. Och så har jag sorterat lite bland mina papper då jag har en tendens att samla på mig en herrans massa skit. Allt kan vara intressant senare och kan man gömma det i en låda så behålls det... Men i alla fall. Jag hittade en gammal text jag skrivit, denna lilla text handlade om en gammal kärlekshistoria i mitt liv, mycket känslor och överdriva beskrivningar i all ära. Satt och läste som bäst när tanken på "honom" dök upp i mitt huvud. Det är alltså en helt annan kille som dyker upp i mina tankar. Han med stort H. Han som jag alltid haft en miljon knepiga och jobbiga känslor för. Honom som jag varit löjligt förälskad i sedan jag var nio år. Honom. Han.
Varför är det så fruktansvärt svårt att glömma den första stora kärleken?
Jag kommer aldrig glömma, jag kommer alltid ha svårt att gå vidare utan att jämföra. Vet inte ens om jag kan tänka mig att ha en relation med någon för en längre tid, för hela livet. Inte när det inte är HAN. Det spelar ingen roll hur han ser ut. Hur han ändrat sig. Hur han är. Det finns alltid där endå. Sedan det tog slut 2003 har vi setts några gånger. Vi har inte direkt försökt igen, vi har bara visat att vi är där. Att vi lever. Att vi finns. Att det inte är över. Det kommer aldrig att vara över. Det finns alltid i bakhuvudet. Så kommer det alltid att vara. Det sitter i. Det finns där. Jag kommer nog alltid att finnas där. Jag kommer vara den som fångar upp honom om han faller tillbaka ett steg, jag kommer vara den som alltid kommer ha koll på honom, se att han mår bra. För det är så viktigt.
Det låter verkligen som att jag inte släppt honom alls... Men trots allt detta vill jag inte vara med honom. Jag vill inte att det är vi som lever ihop för det skulle aldrig vara en fungerande lösning. Jag har liksom släppt honom men samtidigt vill jag inte släppa helt. Märkligt. Obehagligt? Konstigt...
Till slut går man ju mer eller mindre vidare.
Jag har gått vidare. Jag har träffat nya. Jag är inte bunden till någon just nu men jag är inte obunden heller. Jag har mitt och han har sitt. Han har en ny, han är snart pappa. Fullt upp. Alla har vi fullt upp, men ibland är det skönt att tänka tillbaka. Leka lite med tanken på hur det skulle kunna ha blivit om man gjort allt man inte gjort. Så är det.
Utsläppet på ny mark
Nu går hon i en stor "ängshage" (observera att detta är en vinterhage...) med tre andra ston:
Ingeborg - även kallad Bojjan som är Linnéas (min arbetskompis) häst. Underbart cool.
Subrette - den gulligaste och suraste ponnyn (kärringen som hennes matte säger) i stallet.
Bella - den häst som nästan är mer rosa än Khloé.

Ingeborg, Bella och Subrette är de nya hagkompisarna.

Mycket spring i benen hade hon minsann!


Jojjomennsan! Här var det vild galopp för hela slanten! Ojj så det går.

Bella är superbusig! Och Khloé ränner runt rätt bra hon med.

Tvärvändning, och snabbt åt andra hållet!


Lite lugnare vart det till slut.

Men inte helt lugnt förståss.
Hej då Törnby!
Hej då Törnby!
Hej då Törnby!
Det känns endå ganska bra att säga det.
Fast jag kommer sakna vissa av er. Ni underbara...
När vi kom fram gick hon helt lugnt ut ut transporten och andades in den friska luften. Kändes som att hon fann sig tillrätta nästan direkt. Plockade av transportskydden och lät henne ta några tuggor gräs, hade ju inga morötter... Sen fick hon gå in i den nya boxen medans jag och Linnea parkade transporten och plockade ur grejerna. Gjorde höpåsar och fixade kraft. Sen fick hon träffa lillebror Cochran. Hon var så himla söt! Hon kände minsann igen honom! Han var väl inte lika imponerad men jag tror att han visste vem hon var.
Helt klart en lyckad flytt!

Hej Lennartsnäs!
Trasig fot av träsko
På kvällen sedan så kan jag knappt gå. Lindar foten med en elastisk linda för att få bort det onda och så väntar jag på att mamma ska komma hem. När hon kommer hem kan jag inte stå på foten alls och grinar som en liten unge när hon ber mig visa vart det gör ont när jag försöker stå på den. Kände mig lagom töntig men det gjorde så helvetiskt ont. Så det vart pillerknapring igår. En voltaren ihop med två 500 mg alvedon. Snacka pillermissbruk... Mamma tyckte nog att jag skulle röntga den idag. Men det är ju lite mycket idag så jag avvaktar och ser vad som händer. Just nu känns den lite halvdan. Kan inte gå på den men kan ta lite stöd på den när jag hoppar fram. Så det duger.
Annars är det himla bra. Patrik beter sig, alla kompisar hör av sig och vi hittar på saker, i alla fall om jag hinner... Nej nu är det riktigt kul att vara. Och solen gör ju inte saken sämre direkt. Najjs!

Flytt imorgon
Och imorgon flyttar jag och Khloé till Lennartsnäs. Jag har kastat ihop hennes gejer lite fort idag och skrivit fodervärdspapper med Caroline. Imorgon ska jag och Linnéa ta Annas bil och transport och hämta sessan.
Hela Törnby och dess stämning har fallit. Det är som ett minfält, varje steg du tar kan utlösa en explosion. Eva och "LG" samt Carola och Ollie har flyttat. Den trivsamma atmosfären, alla glada ansikten vid fikabordet , har försvunnit. Kvar är bara arga gamla tanter, förvirrade vänner och puckade skitstövlar. När jag kom dit för ungefär ett år sedan minns jag att alla var så sammansvetsade, alla gillade alla. Det var på det sättet länge. Sedan vart Yvonne en riktig ragata och Annette (även kallad Ali, vad nu det kommer från...) hängde på. Fast hon har alltid varit lite bitter. Nej, det jag verkligen kände att jag skulle sakna förra gången jag flyttade är inget jag kommer sakna nu. För det som jag saknade då finns inte nu. Det är borta. Jag kommer sakna Lena, Monica, Sanna och Jenny förståss som har hjälpt mig med hästen så himla mycket. Vi har faktiskt haft endel kul stunder under en period i år.
På Lennartsnäs har jag hittat en massa nya människor som jag gillar. Det är alltid kul med tjejerna jag jobbar med. Sedan är de flesta inackorderingarna så himla gulliga och trevliga. Det finns ju alltid undantag dock... Men nya fikakompisar finns det. Och massor av hästkompisar till Khloé. Det här blir bra det!